Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FONOGRAFISK -gra4fisk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(phonographisk 1871)
Etymologi
[jfr t. phonographisch, eng. phonographic(al), fr. phonographique; till FONOGRAFI resp. FONOGRAF]
I. (knappast br.) språkv. om skrift: ljudenlig, fonetisk; äv.: vars olika tecken beteckna vart o. ett sitt särskilda ljud, motsatt: ideografisk. Dalin (1871). Ekbohrn (1904).
II. som upptagits (l. upptages) med l. hänför sig till osv. en fonograf (l. fonografen). Fonografisk upptagning av musik. AB 1890, nr 6, s. 3. —

 

Spalt F 1102 band 8, 1925

Webbansvarig