Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FONTANELL fon1tanäl4, stundom foŋ1– (fånntanä´ll Dalin), r. (m. Lind (1749), Lundell; f. Kindblad (1871)); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(fon- 1680 osv. fun- 1749 (: funtenell). -tanell (-tanel, -tanelle, -tanäll) 1680 osv. -tenell (-tenel, -tenelle) 1729—1819)
Etymologi
[ytterst av it. fontanella, diminutivbildning till fontana (se FONTÄN)]
1) (förr) med. medelst kniv l. frätsten l. spansk fluga åstadkommet, vanl. å överarmen l. insidan av låret anbragt litet rundt sår som med konst underhölls för att gm varavsöndring draga ut osunda vätskor. Man .. kan låta gåå Fontaneller igen, när een om wijdare Siukdom intet haar til at befahra. Hiärne Suurbr. 154 (1680). Porthan BrefCalonius 560 (1799). Strindberg Hafsb. 70 (1890; i bild).
2) anat. om vart särskilt av de hos foster o. späda barn i främre o. bakre delen av hjässans midt befintliga mjuka (ännu icke förbenade) samt efter olika blodfyllnad fluktuerande partierna; utan närmare bestämning särsk. om det största av dessa partier (”stora fontanellen”), beläget å främre delen av hjässan, där hörnen av pann- och hjässbenen mötas. NRosenstein i Alm(Sthm) 1754, s. 35. Wallengren o. Hennig 4: 56 (1913).
Ssgr (till 1): A: FONTANELL-PAPPER. (förr) med. papper på ömse sidor överdraget med fontanellplåster. Nyblæus Pharm. 139 (1846). NF (1881). —
-PLÅSTER. (förr) med. ett slags plåster(massa) varmed fontaneller höllos öppna. Bruno Gumm. 105 (1762). Lindgren Läkem. (1902). —
-SALVA. (förr) jfr -PLÅSTER. Svalin Ordl. (c. 1847). NF (1881). —
-ÄRT. (fontanell- 1748 (: -tenell-)—1891. fontanells- 1851)
1) (förr) ärt som anbragtes i en fontanell för att hålla den öppen. Dalin (1851). WoJ (1891).
2) (†) (ärt av den i orienten o. södra Europa odlade) ärtväxten Cicer arictinum Lin., kikärt, kaffeärt. Linné HortUps. U 8 b (1748). Jörlin Köksg. 31 (1784).
B (†): FONTANELLS-ÄRT, se A.

 

Spalt F 1102 band 8, 1925

Webbansvarig