Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FORA fω3ra2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[fsv. fora, färd, medfört gods, sv. dial. fora, resa (fram o. åter), lass; liksom nor. dial. fōra, färd, sannol. av mnt. vōre, färd, vagn, lass, motsv. fht. fuora (t. fuhre), feng. fōr, färd; i avljudsförh. till FARA; jfr FOLA, sbst.1—2]
1) färd (numera bl. till lands o. med användande av drag- l. lastdjur) för transport (i ett l. flera lass) av en varumängd från en plats till en annan; ofta konkret, dels om den transporterade varumängden, dels om de använda fordonen (det använda fordonet) med sin last, ofta med inbegrepp äv. av dragdjur (o. körkarlar). Göra, köra foror. En fora (med) järn, livsmedel. Gustaf II Adolf 501 (1625). Ingen (får) .. fara med foror ock förspan af Oxar eller annan Boskap, från besmittade til sunda .. Orter. PH 1: 317 (1722). Då de mäste foror antingen skedde om vintern på Sledföre, eller om Sommaren till Siös. Botin Hem. 2: 141 (1756). Stora foror afgå (söderut). Stiernstolpe Arndt 3: 20 (1808). Fohror förrättas af Brukets underhafvande emot obetydliga Forlöner. VexiöBl. 1825, nr 28, s. 4. Det är en fora med kolbönder, som far från Vermland till Vestgötaslätten. Mellin Nov. 1: 282 (1846, 1865). Ekman SkogstHb. 70 (1908). — jfr BAK-, KLÖVJE-, LAND-, PROVIANT-, SJÖ-, SOMMAR-, VINTER-FORA m. fl.
2) (förr) ett slags kolmått (för träkol), räknat = 4 tunnor. Johansson Noraskog 2: 219 (cit. fr. 1545). Därs. 3: 311 (1884).
Ssgr [möjl. delvis till FORA, v.1] (till 1): A: FOR-BONDE. (for- 1640 osv. foro- 1739—1783) bonde som kör en fora; äv. (i sht förr): bonde som brukar åtaga sig att köra foror; jfr -KARL, -MAN. Linc. (1640; under vellatura). Hülphers Ångermanl. 224 (1900). —
-DON, se d. o. —
-HÄST. (for- 1805—1893. fore- 1555) (numera föga br.) häst använd (ss. dragare l. lastdjur) vid transporter. Att han är then polneske legat .. udi hans rese förfordeligh medh foorehester, vagner (m. m.). GR 25: 97 (1555). Lundell (1893). —
-KARL. (for- 1640 osv. fore- 1587) person som kör en fora l. brukar köra foror; jfr -BONDE, -MAN. Helsingius I 6 a (1587). Palmberg Hels. 456 (1889). —
-LASS. dels om lass som forslas med drag- l. lastdjur, dels om lastat fordon (hörande till en fora). Tre tunnor råg utgöra ett vanligt forlass på kärra. Femårsber. 1822, KopparbL s. 38. OoB 1892, s. 560. —
(jfr FORA, v.1) -LÖN. (for- 1626 osv. fore- 1527—1773. foro- 1739—1742) [jfr fsv. fordhelön] ersättning för ngts framforsling l. transport (numera bl. med drag- l. lastdjur); lön till person som gör en fora l. kör ett forlass. GR 4: 96 (1527). Skogvakt. 1894, s. 140. —
-MAN, se d. o. —
(jfr FORA, v.1) -PÄNNINGAR l. -PÄNGAR, pl. (numera föga br.) jfr -LÖN. FörordnMedlIndr. 1732, s. 3. KFÅrsb. 1912, s. 60. —
(jfr FORA, v.1) -REDSKAP. (†) jfr FORDON. Åke- ock fohr-redskap böra .. uti Städerne finnas til et tilbörligit antal. Berch Hush. 136 (1747). Gadd Landtsk. 3: 519 (1777). —
-SEDEL. (i fackspr.) av godsavsändare vid varutransport per skjuts upprättad handling avsedd att medföras av forkarlen samt innehållande uppgift om godsets mängd o. beskaffenhet, avsändarens o. mottagarens namn o. adress, forlönens belopp o. d.; jfr FRAKT-SEDEL. Hedengran 76 (1729). SFS 1897, nr 102, s. 26. —
-SLÄDE. (numera mindre br.) släde för varutransport per skjuts. VetAH 1744, s. 214. Landsm. 1911, s. 494. —
-VAGN, se d. o. —
(jfr FORA, v.1) -VÄRK, n. (†) jfr FORDON. SP 1779, s. 725. Jungberg (1873).
B (†): FORE-HÄST, -KARL, -LÖN, se A.
C (†): FORO-BONDE, -LÖN, se A.

 

Spalt F 1104 band 8, 1925

Webbansvarig