Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FORK for4k, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; förr äv. FORKA, r. l. f.?
Ordformer
(bork 1701. for(c)k (fårk) 1637 osv. forcka 1745)
Etymologi
[sv. dial. fork, knölig käpp, stör, bärling, pojke, motsv. nor. dial. furk, tjock o. fet karl, isl. forkr, båtshake; möjl. utgående från en bet. trädstam samt besläktat med lit. pergas, båt (eg.: urholkad trädstam), fsax. ferkal, bom; jfr Persson Ind. wortf. 475]
(numera bl. i bygdemålsfärgat spr.) om olika redskap vilka utgöras av en stör l. en käpp; särsk. dels om stör varmed man stakar fram en båt: bärling, dels om (i ena ändan med en träskiva l. träklump av olika form försedd) stör l. käpp som användes för att skrämma fisk mot nät l. not: puls. Schroderus Lex. 34 (1637). En fork, vattupoms eller stötel, hvarmed vatnet röres op, när man vil fiska. Lind (1749; under plempe). En gammal tvärvigg i en båt / Och med en fork i handen / Nu nalkades. Stiernstolpe Blumauer 3: 21 (1814; om Charon). CUEkström hos Wright Fisk. Bih. 42 (1838). Fatab. 1914, s. 45.

 

Spalt F 1122 band 8, 1925

Webbansvarig