| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FORT, adv. ssgr (forts.):
a) fara fram, gå till väga, förfara. GR 14: 94 (1542). Hans Kong:e M:tt (har) nådeligen öffwerseedt att fortfare medh rätten vdi the beswäringher Hans Kong:e M:tt .. hadhe emott honnom. HH XIII. 1: 171 (1564). At medh saken motte effter ordentligh lagh fortfaras. Schroderus Liv. 23 (1626). På lika sätt fortfors med de öfrige (som skulle bliva friherrar). Celsius E14 45 (1774).
b) taga itu l. gripa sig an (med ngt); driva på ngt. OxBr. 1: 89 (1615). (Han) Frågade endtligen, .. om man skulle opskiuta eller fortfahra medh erchebispesvahlet. RP 7: 78 (1637). RB 16: 4 (Lag 1734).
2) (†) till 2: fara vidare, gå vidare; äv. i överförd anv. Bullernæsius Lögn. 233 (1619). Jag kan intet .. vänta uppå henne, vtan måste efter mina ordres fortfara. Humbla Landcr. 62 (1740). Gosselman Col. 1: 204 (1828).
3) (†) till 3: fara bort, avresa. När mig Jungfrun vti fortfarandet .. handen räckte, (kysste) jag then samma hierteligen. Humbla Landcr. 126 (1740).
4) intr. till 4, för att beteckna att en frivilligt företagen handling o. d. icke är avslutad, utan sträcker sig vidare l. upprepas (oförändrad); med personligt logiskt subj. l. opers. i passiv form: fortsätta (med ngt l. att göra ngt). Jagh gehr honom alt gärna til, / Om han medh migh fort fara wil (dvs. fortfara att älska mig). Messenius Sign. 28 (1612). At .. (han) måtte förbiudas, med detta sitt omtagne arbete at fortfahra. MeddNordM 1898, s. 87 (1731). Om han så fortfar som han begynt. Möller 1973 (1790). Fortfar nådig herr lagman att ta mutor än? Blanche Tafl. 3: 55 (1857). Prästeståndets majoritet hade från början varit emot regeringen och fortfor därmed. De Geer Minn. 2: 30 (1892). särsk.
a) (numera föga br.) med prep. i (jfr 6 a); i fråga om handling, förehavande, uppsåt o. d.; ofta: framhärda. Så frampt han i sitt foretagende framdelis fortfare ville. RA 1: 465 (1546). (Hon skall) styrka, icke allenast att hon blifvit i äktenskap vigd, utan äfven fortfarit i en anständig och hedrande vandel. PT 1904, nr 7 A, s. 1.
b) (numera föga br.; se dock slutet) efter uppehåll l. paus l. avbrott åter börja göra ngt; upprepa en värksamhet (på ett annat ställe); abs. l. med prep. med l. med inf. (Såsom de hava hållit) jorda refningh uthi Redhwegz härede .., alltsså skole dhe och uthi dhe andre häredenn fortfahre. VgFmT I. 10: 96 (1620). Ther uppå fölier Disputationen (m. m.) .. Then andra Dagen .., efter Predikan, fortfares med Disputationen. Kyrkol. 25: 6 (1686). Porthan BrefCalonius 603 (1800). Bugande gick magistern ur kathedern … Den ärevördige tog honom i hand, bad honom fortfara (näml. med förhöret). CFDahlgren 4: 152 (1831). Fortfar nu med läsningen, der vi slutade. Dalin (1851). särsk. (i sht i skriftspr., fullt br.) ss. anföringsord, vid direkt anföring; i sht i ipf.: sade vidare; äv. i fråga om skriftligt anförande. En del af Er, fortfor Adam, har jag märkt (osv.). Dalin Arg. 1: 80 (1733, 1754). Nilsson Ur. 2: 116 (1864).
c) (†) fortsätta vägen l. resan. Fortfar man längre på stigen åt höger, så kommer man ända fram till … Almqvist DrJ 446 (1834).
5) (†) tr. (l. med innehållsobj.) till 4: fortsätta. Rudbeck Bref 371 (1699). Antecknings Boken på Födde, Vigde och Döde, .. börjad och fortfaren efter gamla .. sättet. VDAkt. 1793, nr 215. Till höger vi vår väg fortfara. Lovén Dante 1: 50 (1856).
6) intr. till 4, för att beteckna att en handling l. ett tillstånd icke är slut, utan fortfar l. upprepas; med sakligt subj. l. opers. i aktiv form samt med pers. subj. i de fall då det icke är fråga om ngt slags ingripande från personens sida; äv. om utsträckning i rummet (se c). Skulle menniskans Anda framdeles så fortfara at växa från kroppen, som hittils en tid tilbaka, så … Dalin Arg. 1: 27 (1733, 1754). (Hans) ännu fortfarande siukdom. Ågren Gell. 176 (1757). I nära tre månader har det regnat oupphörligt, hvarmed det ännu alltjemt fortfar. Tegnér (WB) 4: 488 (1824). Till Warschau fortfar dagligen att anlända en mängd .. ammunitionstransporter. AB 1831, nr 102, s. 2. Vintern, som ännu alltjemt fortfar lika sträng. Tegnér (WB) 8: 524 (1838). Hermione .. lyssnade till de ännu fortfarande ropen. Rydberg Ath. 169 (1859). Afgöra, om .. (tjänsterna) skulle fortfara eller indragas. Odhner G3 1: 366 (1885). Själf skall du träffas af svår sjukdom (m. m.) ..; och detta skall fortfara en lång tid. 2Krön. 21: 15 (öv. 1896). särsk.
a) (numera knappast br.) med prep. i (jfr 4 a) o. med; om person; i fråga om tillstånd, levnadssätt, ämbete o. d. Rättighet att fortfara med sin värdighet såsom Frankrikes Lieutenant-General. Cronholm Lig. 442 (1839). (Jag) fortfar .. ännu i den öfvertygelse, att … Boström 3: 436 (1846).
b) (numera knappast br.) om fortsättande av existens l. tillvaro: fortleva, fortfara att finnas. LBÄ 7—8: 22 (1797). (Läran) om ett menniskans personliga fortfarande efter döden. Geijer I. 5: 336 (1821). Marcioniterne fortforo in uti sjette seklet. Anjou Kyrkoh. 14 (1842). De bortgångna släktena fortfara i sina efterföljare. Rydberg Varia 298 (1894).
c) om ngt med utsträckning i rummet: fortsätta, räcka vidare. Banan .. går mellan bördiga sädesfält och länderier, hvilka fortfara ända fram mot staden Venersborg. IllSv. 1: 287 (1873). —
1) jur. i uttr. fortfarande brott, brott som utgör en fortsättning av ett föregående brott. SD 1899, nr 248, s. 5.
2) (mindre br.) ständig, fortvarande, oavbruten, permanent, varaktig, ihållande; äv. ss. adv. Serenius (1734; ss. adv.; under continued). Att deras redeliga välmening icke är en förbigående andelig sinnesrörelse, utan en fortfarande sinnesbeskaffenhet. Schartau UtkPred. 130 (1822). (Om ”landsdomarnas”) befattningar .. varit fortfarande (kan ej avgöras). Strinnholm Hist. 4: 571 (1852).
3) som alltjämt finnes l. äger rum, som fortfar att finnas l. äga bestånd; i sht ss. adv.: alltjämt, allt framgent, stadigt. I rådet .. hade Bjelke en fortfarande öfvervigt. Fryxell Ber. 13: 113 (1846). De ryska furstendömena styrdes fortfarande af egne .. furstar. Svedelius Statsk. 2: 20 (1868). (Från Åssjö) tager banan en mer nordvestlig riktning, under det hon fortfarande följer Storsjöns strand. IllSv. 2: 16 (1882). —
-FARIGHET—00~2 l. ~200, r. l. f. (föga br.) egenskap(en) l. förhållande(t) att ngt fortfar (oavbrutet l. likformigt); jfr FORT-FARA 6. För att framkalla .. företagandet .. och fortfarigheten af alla de arbeten som erfordras för … Bergstedt Clément 11 (1868). —
-FARIGHETS-TILLSTÅND~02 l. ~20. mek. konstant tillstånd, det tillstånd av en rörelse då den är jämn l. likformig, dvs. då dess hastighet varken avtager l. tilltager, resp. då ändringar i hastigheten ske periodiskt, så att efter en viss tid samma hastighet återkommer. TT 1880, s. 6. Då hastigheten ej mera ökas, säges maskinen befinna sig i fortfarighetstillstånd. LB 4: 14 (1903). —
-FARING.
(1) -FIKA. (†) sträva (med ngt), arbeta (med ngt). Förmanttes .. bårgherskapedh att foort fijka medh brygningh och bakningh. BtÅboH I. 4: 144 (1632). —
(1) -FRÄMJA. (†) befordra, befrämja, främja. Rudbeck Bref 210 (1685). Hvad för kyrkan var vunnet, det, ville (de) .. skulle äfven komma kyrkan till godo och fortfrämjandet deraf icke blifva öfverlåtet åt lekmannahänder. Strinnholm Hist. 3: 704 (1848). —
(5 b) -FÄRDIG. (vard.) som fort blir färdig, snabb, rask; äv. om sak; stundom: summarisk. Tekniken (hos målaren Marcus Larsson) blir fortfärdigare, djerfvare, stormigare, tills den nästan synes rå. NF 9: 812 (1885). Det är just inte något vidare fortfärdigt göra. Antarctic 2: 457 (1904). Murare äro ju fortfärdigt folk. Lagerlöf Mårbacka 215 (1922). —
-FÄRDIGHET—00~2 l. ~200. [avledn. av FORT-FÄRDIG] (i sht vard.) Rydqvist i SAH 12: 365 (1827). Ynglingarne .. afbidade icke .. lottningen, utan redo öfver floden, efter den fortfärdighet hvar och en hade. Emanuelsson Plut. 2: 290 (1842). —
(1 c, 2 o. 4) -FÖLJA, v. (föga br.) fullfölja, fortsätta. Så snart vill gudh våren är förbij skall jag fortfölja min resa. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 2: 129 (1707). (Krav om) börd (komma ofta att) anmälas utan att fortföljas. AdP 1800, s. 332. Fortföljande sin riktning åt nordvest inkommer banan snart på .. Tunaslätten. IllSv. 2: 67 (1882). (Psykoanalysen) fortföljer upplösningen ända ned i de psykiska element, hvilkas … Bjerre Själsläk. 214 (1914). —
-FÖRA. [jfr t. fortführen]
1) (föga br.) till 2: föra vidare, fullfölja. Efter den gamla tidens slut upptogos och fortfördes resultaten af grekernas vetenskapliga arbete af araberna. VerdS 16: 4 (1889). Bildt Minn. 15 (1900).
2) (föga br.) till 4: fortsätta att föra (t. ex. ett krig), fortsätta. Och bleff (det polska) krijget vthan synnerlige Hufwuddrabbningar fortfördt in til Åhr 1629. Brask Pufendorf Hist. 359 (1680). GHT 1873, nr 81, s. 2. —
(2) -GENT. (numera knappast br.) vidare, (allt) framgent; fortfarande. Näste Erffuinge heller börde Man effter honom, och så fortgent huar effter annan. RARP 3: 153 (1640). F. d. statsråd, som fortgent ärna deltaga i det politiska lifvet. AB 1897, nr 258, s. 2. —
1) till 1.
a) (†) gå (ända) fram. Som denne skermützel öfver var, är H. K. M:t fortgången till Greben, ded besichtigat. AOxenstierna 1: 116 (1627).
b) (numera knappast br.; stundom svårt att skilja från 2 o. 5) i överförd anv.: gå framåt, göra framsteg; framskrida, utveckla sig. RP 8: 135 (1640). I detta kalla Climat, och hvarest Sädes-såning hittils icke tilräckeligen fortgådt. Tuneld Geogr. 2: 108 (1773). (Kärlekens) lugna, glada fortgående till ett oskyldigt mål. Hammarsköld SvVitt. 2: 21 (1819). Individerna .. fortgå i utveckling. BEMalmström 7: 410 (1845). Om Du blef en troende, har du också fortgått i tron? Rudin 1Evigh. 1: 17 (1870, 1878). Arbetet fortgår långsamt. Hahnsson (1888). särsk. (†): avancera, befordras. Till verkliga kanslirådsbeställningar .. fortgingo .. utmärkta äldre expeditionssekreterare. Järta VSkr. 1: 173 (1837).
c) (†) gå i fullbordan l. värkställighet, fullbordas, vinna sin fullbordan, förvärkligas, bliva en värklighet, bliva av. Denn godhe begynnelsse och förhåpningh som vij hadhe .. ähr icke fortgången. OxBr. 5: 56 (1613). Ther så hende, at Krijget icke fortginge, så motte han tagha samma Penningar til sigh igen. Schroderus Os. III. 1: 268 (1635).
2) (i skriftspr.) till 2: gå vidare; numera bl. i bildl. l. överförd anv.; äv.: vidare utveckla sig (jfr 1 b); stundom: fortplantas. Schultze Ordb. 1440 (c. 1755). Jag fortgick blind på villans stig. Ps. 1819, 256: 2. Resan fortgick öfver Linköping till Vadstena. Fryxell Ber. 5: 41 (1831). När herrn och frun kommit in i trädgården, fortgingo de der på den bredaste sandgången. Almqvist TreFr. 1: 3 (1842). Hvarje kropp .. utstrålar värme, som i tomrummet .. fortgår i räta linier. Fock 1Fys. 422 (1854). (Schartau) fortgick i syllogismernes kedja till deras yttersta länk. Agardh BlSkr. 1: 10 (c. 1855). Fortgå på skuldsättningens bana. Odhner i 3SAH 6: 123 (1891). särsk.
a) (numera knappast br.) gå (i arv till en annan generation l. en annan tid), överföras (gm arv), fortplantas, ärvas. Tegnér (WB) 4: 91 (1823). Om Magnus Ladulåses anda och kraft fortgått i arf till hans efterträdare på thronen. Strinnholm Hist. 5: 349 (1854).
b) (numera föga br.) om tid: framskrida, lida, förlöpa, förflyta, gå (jfr 5). Lehnberg Pred. 1: 306 (c. 1800). Härefter fortgingo några år i stillhet. Fryxell Ber. 7: 225 (1838).
3) (†) till 3: bortgå, gå (sin väg). Fältmarskalken Wrangel har nyligen slagit 180 musqueterer för dem … Deras rytteri är fortgånget strax i begynnelsen. Ekeblad Bref 1: 372 (1654). (Han) böd .. dem fara väl, satte hatten på hufvudet och fortgick sin väg. Fryxell Ber. 4: 334 (1830).
4) (i sht i skriftspr.) till 4: fortsätta, fortfara.
a) (föga br.) om sådant fortsättande som beror av (l. föreställes bero av) en vilja l. ett beslut; särsk. med prep. i: framhärda (i ngt), l. med: fortsätta (med ngt). När sådane syndare få en tijdh fort gåå, och intet wörda Gudh eller hans helgha Budh, .. så kommer tå Gudh, och straffar. PPGothus Und. B 7 a (1590). Domarena fortgingo med sakens behandling, och dom fäldes. Svedelius i SAH 46: 341 (1870).
b) om sådant fortsättande som icke beror av (icke föreställes ss. beroende av) en vilja l. ett beslut; vanl. med subj. betecknande handling l. tillstånd o. d. En jemn Förbättring genom fortgående Upplysning. Thorild 3: 275 (1794). Den lilla eskadern slöt sig tillsammans, och rodden fortgick. Rydberg Frib. 316 (1857). Då elden fortgick från fästet, lät general v. Goeben .. två batterier .. besvara densamma. Nordensvan Mainfältt. 219 (1894).
5) [ordets huvudbet. i det nuvarande spr.] (i sht i skriftspr.) med tanken på en utgångs- l. slutpunkt försvunnen: pågå l. hålla på, försiggå, förlöpa; äv. om produkt av l. redogörelsen för ett skeende l. en värksamhet l. dyl.; äv. om ngt som är utsträckt i rummet, om en serie l. dyl.: vara utan avbrott, fortlöpa. Arbetet fortgår raskt, oavbrutet. Festligheterna fortgingo under en hel vecka. Allt fortgick som vanligt. Nordforss (1805). Insamlingen var redan börjad och fortgår alltjemt. Tegnér (WB) 5: 604 (1826). Flera gånger sökte Pålackarna fatta stånd, men fördrefvos .., och så fortgick det nära två mil, tills ändteligen … Fryxell Ber. 6: 102 (1833). Denna .. från öster till vester fortgående sträcka af höga Alper. Strinnholm Hist. 1: 1 (1834). Skall saken fortgå på detta sätt, så blir jag snart utfattig. Cavallin (1875). Mästers försök .. hade fortgått flere år. Rydberg Vap. 81 (1891). Något .. yrke, där arbetet fortgår året om. EkonS 1: 427 (1894). särsk. (mindre br.) i p. pr. med adjektivisk bet.: fortlöpande, oavbruten; ständig, permanent. En Ducat .. med fortgående omskrift på bägge sidor. Hallenberg Myntcab. 205 (1804). Historien är sjelf den fortgående statistiken. Geijer I. 5: 307 (1820). I fortgående nordlig rigtning. Strinnholm Hist. 4: 73 (1852). Sådana fasta anslag, som .. (riksdagen) funnit nödvändiga för statens fortgående behof och som den därför beviljat en gång för alla. De Geer Minn. 2: 97 (1892).
6) (numera knappast br.) till 5; i p. pr.: som kräver ringa tid för sitt utförande, som går hastigt l. raskt. I talet fortgående eller snællt fallande præpositioner. Laurel Inl. 44 (1750). Schultze Ordb. 1440 (c. 1755). Mönstret Nr 2 är .. betydligt lättare och mera fortgående att utföra än det förra. NJournD 1860, s. 87. —
a) (†) eg., motsv. FORT-GÅ 1 a: framåtgående, framskridande; tillryggalagd sträcka; jfr FORT-KOMST 1. Tå Wij .. frå Swerrige drogo, seglade Wij medh treffligh fortgångh alt in under Domus ness. Gustaf II Adolf 486 (1621). Logg .. är detta Instrumentet hvar igenom Siömän kunna finna Skieppetz Distans eller fortgång. Rajalin Nav. 157 (1728). Motvind uppehöll något fortgången; men den 1 Juli passerade flottan Hangö redd. Gyllengranat SvSjökr. 2: 196 (1840).
b) (numera bl. vard.) i utvidgad l. bildl. anv., motsv. FORT-GÅ 1 c: förhållande(t) att ngt går framåt, framsteg; förhållande(t) att ngt blir en värklighet, fullbordan, utgång; numera bl. om handling l. skeende; förr äv. pregnant: framgång, lycka, blomstring o. d. Thet haffwer dog ingen fortgang medt hans arbeete. GR 16: 311 (1544). Så frampt .. (”svärdmakaryrket”) skall komme till någenn fortgångh. Därs. 22: 175 (1551). Sedhan thetta war skedt fick vproret thes större fortgång. Schroderus Liv. 78 (1626). (Han) giorde (det) i een godh Meening, men thet hade en olycksaligh Foortgång. Schroderus Os. III. 2: 257 (1635). Ner Gudh förläner oss nogon victorie eller fortgång. RP 7: 173 (1638). Ther .. någon (i kriget utkallad) wil, för sin afresa, låta Ächtenskapet winna sin fortgång, må alla tre Lysningarna wäl skee på en gång. Kyrkol. 15: 18 (1686). Folkslagens fortgång i Kultur. JDFlintenberg i VittAH 8: 96 (1808). Arbetets fortgång. Dalin (1851). I den .. progressiva (slutledningen) .. slutes det genom en fortgång från grunden till följden. Afzelius Log. 52 (1859). Tidningarnas löpsedlar .. tillkännage cricketmatchens fortgång. Vallentin London 252 (1912).
2) (numera knappast br.; se dock slutet) motsv. FORT-GÅ 2: förhållande(t) att ngt (ngn) går l. skrider vidare, att ngt transporteras l. passerar; passage. Besörja om skyndsammare fortgång med angelägna bref. Hallenberg Hist. 4: 919 (efter handl. fr. 1621). Ett oregelbundet läge af tarmarne .. vållar oftast sammantryckning af tarmröret .. och hinder för tarminnehållets fortgång. Lundberg HusdjSjukd. 367 (1868). En fortgång (av civilisationen) i motsatt rigtning (dvs. från väster till öster). Svensén Jord. 122 (1884). (numera föga br.) motsv. FORT-GÅ 2 b; om tid: gång, lopp. Trendelenburg GrSpr. 4 (1801). Det ser ut som om han under tidens fortgång kommit på andra tankar. Annerstedt i 3SAH 17: 51 (1902).
3) (†) motsv. FORT-GÅ 3: bortgång. VRP 1638, s. 745. (Post-)wäskan (kom) till honum .. och .. hade sin fortgång ifrån honum. Därs. 1643, s. 1182.
4) i sht i skriftspr.) motsv. FORT-GÅ 4: fortsättning, (vidare l. följande) utveckling; äv. konkretare. Lät vphof, fortgång, ända, / Alt til tin ähra lända. Ps. 1695, 359: 9. Obekymrad .. om sjukdomens vidare fortgång och slut. VeckoskrLäk. 1: 143 (1781). särsk. i fråga om ngt som är utsträckt i rummet: vidare l. följande sträckning, följande lopp l. bana. (”Sågbandet”) fortsättes ända ned till ryggmärgens slut, men blifver uti sin fortgång nedåt bredare. Florman Anat. 2: 292 (1830). IllSv. 2: 66 (1882).
5) med tanken på en utgångspunkt l. slutpunkt försvunnen; motsv. FORT-GÅ 5: förlopp, pågående, fortvaro. Törneros Bref 1: 219 (1827). Efter striden, ja, så vidt möjligt, redan under dess fortgång. Oscar II IV. 1: 35 (1870, 1890). Nyblom i 3SAH 8: 258 (1893).
6) (vard., mindre br.) motsv. FORT-GÅ 6: hastighet, skyndsamhet. LBÄ 7—8: 40 (1797). För fortgångs skull begagnar man vanligtvis tvenne kortlekar. Lindskog Spelb. 75 (1847). För fortgångens skull. Cavallin (1875). —
-GÅNGS-VERB. [till FORT-GÅNG 5; bildat av Beckman (se nedan)] språkv. durativt verb. Med ett fortgångsverb beteckna vi en verksamhet eller ett tillstånd som pågående eller närvarande, utan att vi därvid tänka på början eller slut. Beckman SvSpr. 92 (1904). Östergren (1921). —
(5) -GÅNGARE, m.||ig. l. r. (föga br.) jfr SNABB-GÅNGARE. Ett Brunt Sto tre-qvart-blod, samt en fortgångare, är (till salu). AB 1845, nr 262, s. 4. —
(1 c) -HAVA. (†) hava fram, genomdriva; jfr HAVA FORT. Att (hos adeln) obtinera the saker man önsker och gärna forthade. RP 8: 88 (1640). —
(1) -HASTA. (†) framskynda, påskynda; jfr FORT-SKYNDA. At befodra, och forthasta Födelsen. Hoorn Jordg. 1: 224 (1697).
Spalt F 1186 band 8, 1925