| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FRAM ssgr (forts.):
-FÄRD. [fsv. framfärdh]
1) till 3: färd, resa, tåg o. d. framåt l. fram (till ett ställe); frammarsch; framryckning; stundom allmännare: färd, resa; äv. i fråga om skepp, vapen, vind, flod m. m.; numera föga br. utom i förb. fram- och återfärd; jfr -FART 1. Iach will intit nw see idher vthi min framfärde. 1Kor. 16: 7 (NT 1526). Är Reesan .. (utom Östersjön), i fram eller återfärd, hafwe (skepp) thå fiorton Dagars tijdh (för lossning). Sjöl. 1667, Skipl. 14. Ryssarne .. återvände .. brännande allt, som i framfärden blifvit lemnadt. Malmström Hist. 1: 71 (1855). (Inlandsisen) afslipade .. kanter och ojämnheter, som försvårade dess obehindrade framfärd. Sthm 1: 11 (1897). Melin VikSaga 95 (1910).
2) (numera föga br.) till 3: (härjande, ödeläggande o. d.) framfart; jfr -FART 2. Stiernhielm Virt. Cart. (1650, 1668). Tygellös framfärd. VRydberg i GHT 1873, nr 81, s. 2 (puristiskt). Gustaf Vasas framfärd med Svartmunkeklostrets kyrkogård. Schück SvLitH 1: 436 (1889). Ingen kunskap .. kan sätta en damm för min (dvs. dödens) framfärd. Lagerlöf Körk. 157 (1912).
3) (numera föga br.) till 3: beteende, handlingssätt; uppförande; jfr -FART 3. Hagberg Shaksp. 2: 325 (1847; eng.: proceedings). Det måste på all .. (prästernas) umgängelse och framfärd märkas, att det vore deras främsta hjerteangelägenhet att vara Herrens tjenare. VL 1897, nr 137, s. 3.
4) (numera knappast br.) till 3: förmåga att låta det gå undan, raskhet, rapphet, fart, drift; särsk. i uttr. (icke) hava ngn framfärd (med sig) l. (ngt) har ingen framfärd; jfr -FART 4. Ullenius RerVarQuinquag. 48 (1731). (Johan o. Katrina) fingo .. nu blifva tillsammans och arbetade då med största nöje och framfärd. Almqvist Grimst. 22 (1839). Dalin (1851).
5) (†) till 3, i uttr. hava framfärd med (ngt), visa iver o. ihärdighet i (ngt). Vijdare kunne vij icke nogsamligen förundre, att Jöns Peersson icke vil hafve mehre framfärd medh smeltningen, utan allenast till att bryte. GR 24: 437 (1554).
6) (numera föga br.) till 3: framgång, förkovran; utveckling. (Att kristen predikan) på then tijden till någon stoor framfärd eller fullnat icke komma kunde. LPetri Kr. 53 (1559). (Kejsare blir Don Quijote) utan tvifvel, med den framfärd hans saker nu fått. Lidforss DQ 2: 475 (1892). Därför tröstade .. (Birger Jarl) sig medelst .. arbete för landets förkofran, dess framfärd och dess yttre anseende. Strindberg NSvÖ 1: 117 (1906).
7) (†) till 4: värkställighet, fullbordan. GR 24: 356 (1554). Thet jag så lenge hafwer lofwat, .. hafwer nu endteliga, genom Gudz bistånd, sin framferd. Swedberg Schibb. d 4 b (1716). —
-FÖDA, -ning.
1) till 3 o. 4, med avs. på kreatur: lämna (tillräckligt) foder (särsk. under vintern) åt, föda; vinterföda; ngn gg med avs. på människa: giva uppehälle l. bärgning åt, försörja; förr äv. refl. GR 25: 264 (1555). Mågen .. woro lijka nähr (som han att) framföda sine gamble swärföräldrar. VRP 1700, s. 506. GBonde (1762) hos Trolle-Bonde Hesselby 176 (refl.). I Junii, då kreaturen äro framfödda, vårsådden förrättad (osv.). AdP 1800, s. 283. Å egendomen framfödas .. 30 kor. PT 1914, nr 141 A, s. 3.
2) till 5: föda fram, föda till världen; giva liv åt; äv. med tanke på de olika faserna i förlossningen. Spegel TPar. 132 (1705). Derest (vid förlossning) axlarne skulle, efter hufvudets framfödning, dröja .. att utkomma. Cederschiöld QvSlägtl. 2: 334 (1837). Hertiginnan .. har .. framfödt en dotter. Palmblad Nov. 1: 204 (1840). 2NF 32: 915 (1921). i bild. Berget våndas, för att då och då framföda en råtta. Askelöf EoA 97 (1834; efter Horatius). särsk. i utvidgad o. överförd anv.
a) med. i fråga om med starka smärtor förenad avgång av (gall- l. njur)stenar o. d. Sten-Coliquer, hvarvid stenar med någorlunda lätthet framföddes. VeckoskrLäk. 3: 298 (1782).
b) (numera föga br.) giva upphov åt, frambringa. Kling Spect. Z 1 a (1735). De plantor jorden framföder. Dalin Montesquieu 131 (1755). Influensa .. framfödde hos honom en sjuklig melankoli. 2NF 1: 952 (1903). särsk.
β) med avs. på tankealster, alster av författarvärksamhet o. d.; numera bl. i högre stil o. nästan bl. med tanken riktad på den möda l. smärta o. d. varunder ngt kommer till. Med smärta och vånda hade hon framfödt denna hjärtebikt. Näcken halp den tiden mången Poët .. at framföda sina qväden. Celsius PVetA 1768, s. 38. Innan baronen hunnit framföda en enda ny qvickhet, var han kastad på dörren. Blanche Tafl. 310 (1845).
Spalt F 1306 band 8, 1925