Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FRAS fra4s, sbst.2, n.; best. -et.
1) frasande. Fraset .. utaf din klädnings siden. Franzén Skald. 1: 18 (1810, 1824). En kåre krusar i sakta fras / Ett stycke af Båfvens spegelglas. Snoilsky 4: 51 (1887). Det torra fraset af en skallerorm. Böök 1Ess. 281 (1913). jfr SIDEN-, STÄRKKJOLS-FRAS.
2) (i sht vard.) konkret, om porös l. pipig l. pösig (o. vanl. tillika spröd) massa (som frasar vid hoptryckning); stundom: skum, fradga. (Han) blåser från pokalen alt fras och festskum. NordT 1889, s. 219. Det knastrande fraset, som bagaren gräddar enkom åt fåglarne. SD 1900, nr 188, s. 3. Engström Äfv. 52 (1908).
-EK. (i fackspr.) skört l. löst ekvirke med smala årsringar. LfF 1855, s. 179. Engström Skeppsb. 157 (1889). —
FRASIG, adj.1 kok. till 2: pösig (o. spröd), spröd. En frasig, krämartad massa. Grafström Kond. 118 (1892). Våfflor böra vara lätta och frasiga. 2NF 32: 1258 (1921).
Spalt F 1412 band 8, 1925