Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FREJDIG fräj3dig2, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(stundom skrivet med ä. — frejdig (-ä-) 1856 osv. freydigh 1688. freigdig 1604. frägdig 1682)
Etymologi
[liksom dan. o. nor. frejdig av mnt. vreidich l. ä. t. freidig, modig, käck, motsv. fsax. frēdig, landsflyktig, mht. vreidec, avfällig, landsflyktig, lättsinnig, käck, modig, fht. freidīg, avfällig, landsflyktig; av ovisst urspr. Ordets anv. i senare tid beror på lån från dan. o. nor.]
käck, frimodig, tillitsfull, obekymrad, oförfärad, orädd, dristig; stundom närmande sig bet. glad. PJGothus Mollerus Myst. 401 (1604). (Tyskarnas) friska och frägdige Modh och Sinne. Sylvius Curtius 115 (1682). Cavallin Herdam. 2: 267 (i handl. fr. 1688). Bremer Hertha 190 (1856). Ett frejdigt steg in på en mycket osäker väg. VL 1908, nr 85, s. 2. Den mest frejdiga optimism. SvD(A) 1917, nr 52, s. 4.

 

Spalt F 1454 band 8, 1925

Webbansvarig