Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FRENESI fre1nesi4, äv. fren1-, r. (f. WoJ (1891)); best. -en l. -n. Anm. I ä. tid förekommer äv. den gr.-lat. formen phrenesis (BOlavi 7 b (1578)).
Ordformer
(förr vanl. skrivet phre-. — frenesi (ph-) 1705 osv. frenesie 1795)
Etymologi
[jfr t. phrenesie, fr. frénésie, ävensom eng. phrenesis; av lat. phrenesis, av sengr. φρένησις, avledn. till φρήν (pl. φρένες, mellangärde, sinne, vilja); jfr FRENETISK, FRENISK, FRENOLOGI]
1) (vid omtalande av äldre medicinsk uppfattning) inflammation i hjärnan l. dess hinnor; feberyrsel; sinnessjukdom, galenskap. (Hippokrates kunde beskriva) Hwar af man hosta får, samt Feber, Phrenesi. Spegel ÖPar. 23 (1705). Calonius Bref 90 (1795). FicklFremOrd (1846).
2) (i skriftspr.) bildl.: ursinne, raseri, vild iver. Andersson (1845). Herrar skulptörer ha med frenesi kastat sig öfver den helleniska gudavärlden. Nyblom Österut 131 (1908). SDS 1925, nr 300, s. 2.

 

Spalt F 1456 band 8, 1925

Webbansvarig