| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FRIA fri3a2, v.1 -ade; äv. (numera bl. i bet. 11, i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) FRI, v. ipf. fridde frid3c2, sup. fritt frit4. vbalsbst. -ANDE.
— jfr BEFRIA, v.1
1) (†) motsv. FRI 1: frigiva, göra fri; jfr BEFRIA, v.1 1. Jag är så lustig som en friad slaf. Bellman 5: 300 (c. 1775). bildl. (Han) friede och frelste (rikets inbyggare) ifrå then svåre träldom. RA 1: 579 (1549); jfr 11. Dalin Hist. 2: 510 (1750).
2) (†) motsv. FRI 4: göra fri; jfr BEFRIA, v.1 1. SvTr. 4: 4 (1521). (M. Furius Camillus) friade och förlossade Room, som intagen war vtaf the Frantzoser. Schroderus Sleid. 28 (1610).
3) (numera bl. möjl. ngn gg i högre stil) motsv. FRI 10: göra fri, försätta i frihet; äv refl.; jfr BEFRIA, v.1 1. GR 6: 248 (1529). Suischi försökte åthskillige wägar, huru han måtte kunna frija sig vthur sit Fängelse. Widekindi KrigsH 221 (1671). (Den fängslade) blef .. genom Drottning Christinas bref friad och lösgifven. BL 11: 367 (1845). — särsk.
a) i numera obr. förb. (jfr b). Frije (den fångne konungen) aff sitt fängzell. GR 28: 543 (1558). Dråp, som sker til at frija fånga, från them, som honom gripit. Nehrman JurCr. 241 (1756).
4) (numera bl. ngn gg i högre stil) motsv. FRI 11: göra fri, lösa; i sht i mer l. mindre bildl. anv.; jfr BEFRIA, v.1 1. Nw ärom wij friyadhe frå laghen. Rom. 7: 6 (NT 1526; Bib. 1917: lösta). Han frias nu från alla band, / Af högste Öfverdomarns hand. Nordenflycht QT 1745, s. 115. O, förunnades mig, friad ur stoftets band, / Dö. Thomander 2: 583 (1828). Genom sorg din ande skulle frias. FGrafström Dikt. 270 (1873). — särsk. (†) naturv. motsv. FRI 11 d. VetAH 1777, s. 220.
6) (numera i sht i högre stil, se dock b) motsv. FRI 27, i allm. med avs. på ngt ondt l. obehagligt l. besvärligt l. svårt l. tyngande o. d.: göra fri från, låta (i pass. få) slippa, befria (se BEFRIA, v.1 2); refl. äv.: göra sig kvitt; numera bl. med en följande, av från, förr äv. för l. av inledd bestämning, angivande det varifrån ngn befrias. Wj .. (hava) eder och menighe swerigis Inbygiara frijat och frelst i frå hans (dvs. Kristiern II:s) tiranniska leffwerne och regemente. GR 3: 324 (1526). Han (hade) theras axlar jfrå byrdonne friyat. Psalt. 81: 7 (Bib. 1541). Samweten mågha .. aff theras wilfarelse och falska mening warda friyat. Falck Und. A 3 a (1558). Är .. rådhsamlighit, .. at hwar och en sigh frijar ifrå alla Synder. L. Paulinus Gothus Pest. 22 b (1623). De fleste poster äro friade / Från tjenst i dag. Nyberg 1: 158 (1823, 1831); jfr FRI 31. Från nöd friad. Risberg Aisch. 14 (1890). — särsk.
a) (†) med substantivisk bestämning utan föregående prep.; jfr BEFRIA, v.1 2 f slutet. The äre frälst’, och frijad’ alt bekymber. Stiernhielm Parn. 3: 2 (1651, 1668). VDAkt. 1663, nr 384 (1668).
b) (fullt br.) motsv. FRI 27 b: fritaga l. frikänna från straff l. ansvar o. d.; jfr BEFRIA, v.1 2 g. Nordenflycht Fruent. 51 (1761). (Loke) visste .. att med .. skenfagra ursäkter fria sig från straff. Rydberg Gudas. 55 (1887). Saken fullföljdes vid Östra häradsrätt, hvilken nu friat Mårtensson från ansvar. SD(L) 1901, nr 508, s. 2; jfr 10.
c) motsv. FRI 27 c, i fråga om skatt l. liknande skyldighet. För .. (denna) tunge haffue wij .. frelst och friet ider. GR 10: 138 (1535). Ej må gästgifvare åtaga sig at hålla skiutsen för någon annan, eller fria någon ther ifrån, som under skiutsen hörer. BB 28: 6 (Lag 1734). Rönnberg Bredbolstad 13 (1907). — särsk.
α) (†) med infinitivbestämning utan föregående prep. Doch skola dhe der igenom blifwa frijadhe att hålla något herberge wid sin kyrkio. HernösDP 1663, s. 58.
β) (†) utan åtföljande bestämning, med avs. på jord: göra skattefri; jfr FRI 27 c β. Dhe ringe godz som han udi Finlandh aff ödhe optagitt och under rustiensten frijet haffver. OxBr. 5: 324 (1625).
d) (†) med avs. på person: befria, ”frälsa”; jfr FRI 27 h; stundom svårt att skilja från 11. VDA 1699, s. 82. Soldater, frien mig från den min fasa gör. Murberg Ath. 123 (1776). Gustaf Vasa friade ändteligen Fäderneslandet från den sista Utländska våldsverkaren. AdP 1789, s. 559.
7) (†) motsv. FRI 27: rensa, frigöra (från föroreningar l. ovidkommande beståndsdelar o. d.); ngn gg utan tillfogad bestämning; jfr BEFRIA, v.1 3. Swedberg Dödst. 336 (1711). Denna åker .. (var) ej tilräckeligen redig och för gräs friad. VetAH 1764, s. 329. Alt Bomullsgarn, innan det förädlas til väfnad, .. blir förut friadt så från de vidhängande frön som från smuts. Därs. 1801, s. 259.
8) (†) avvända, bortskaffa (ngt från ngn); jfr FRI 27. Aff Sion warder then kommande som skal friya och affwenda ogudhachtugheten aff Iacob. Rom. 11: 26 (NT 1526).
9) (†) [jfr BETALA i motsv. anv. (se d. o. 3 a γ)] med avseende på löfte l. förpliktelse: infria, fullgöra; jfr FRI 27 d. Hvi dröjen I att edra löften fria? JGOxenstierna 5: 215 (c. 1817).
10) motsv. FRI 28: fritaga, frisäga, frikänna; rentvå från beskyllning l. misstanke o. d.; ofta med en av prep. för, stundom från, inledd bestämning angivande det varför ngn beskyllts o. d.; äv. refl.; jfr BEFRIA, v.1 4. Hellre fria än fälla. The skyllige (bliva) genom en oskickelig och uordentlig doms handling eller proces .. friede, frelste och lösgifne. RA 1: 267 (1540). Ändog nämpden honum hwarcken frije eller felle kunde. GR 17: 28 (1545). Te oskyldige .. (böra) för mistankar friade warde. SynodA 2: 41 (1586). Brefvet friade honom ifrån alla tilvitelser. Möller (1790). Det vore ganska ovisst, .. att konsistoriet skulle kunna fria sig för Rudbecks grofva beskyllningar. Annerstedt Rudbeck Bref XC (1899). — särsk.
a) i numera obr. förb. (jfr c, d). Om vj kunne friie för:de mester K(nut) före eth vppenbare forræderij. GR 3: 221 (1526). Kan Hr Assar icke frij sigh före medh mindre han war ju drueken i Hagzhullttz kijrkia. VDAkt. 1658, s. 156.
b) i uttr. fria sig med l. genom ed l. edgång o. d.; jfr BEFRIA v.1 4 b. TbLödöse 21 (1587). Han har Rätt att genom Eedgång fria sig. Verelius 151 (1681). Ifrån en sådan misstancka måste Bördemannen fria sig med Ed. Nehrman InlJurCiv. 291 (1729). Auerbach (1908).
c) (†) med infinitivbestämning utan föregående prep., angivande det varför ngn beskyllts. VDAkt. 1678, s. 167. Som .. Anders nu aldeles frijar honom att vara dehlachtig i denna stöld. VRP 27/3 1723.
d) (†) i uttr. fria ngn till livet, icke ådöma ngn dödsstraff. RättegOrdin. 10/2 1614, s. B 3 a; jfr 6 b.
e) (numera knappast br.) motsv. FRI 28 a γ, i uttr. fria sitt samvete, freda sitt samvete; jfr BEFRIA, v.1 2 d. RP 7: 170 (1638). 2RARP 5: 19 (1727).
11) (numera i sht i högre stil samt, i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat o. vard.; se dock nedan under g) motsv. FRI 29: skydda, värna, värja, försvara, bevara (se BEVARA, v.1 10); rädda, frälsa; freda; i sht med avs. på hotande l. förestående l. överhängande fara l. obehag l. ondt o. d.; ofta med åtföljande bestämning inledd av prep. från l. för; ofta, särsk. med av från inledd bestämning, svårt att skilja från 6. Opå thet att man kunne frij sig medt samme galeijder udi en stoor siögång. GR 23: 79 (1552). Kan tu henne (dvs. min dotter) för burman frÿ, / så går hun tigh till handha. Visb. 1: 131 (c. 1620); jfr 6 d. War så kall winter, at man medh stoor möda kunde frij ansichtet och ögonen. Gyllenius Diar. 356 (c. 1670). Socrates .. friade honom (dvs. Xenofon) således från en viss undergång. Lagerbring HistLit. 328 (1748). Fria den förolämpades heder. Strinnholm Hist. 1: 560 (1834). Hon hotade gossen med stryk, men jag fridde honom. Dalin (1851). Kommer det an på att fria min svåger och mig från lagens klor och fängelse, så skall medel icke tryta oss. Bremer Hertha 345 (1856); jfr 4. ”Fria sitt eget skinn”, såsom man brukar säga. Fehr Und. 135 (1894). Landsm. 1911, s. 601. — särsk.
a) i numera obr. uttr. o. förb. (jfr d, e, f). Haffua ock Hedhninganars gudar friyat them, hwilka mine fädher förderffuat haffua? 2Kon. 19: 12 (Bib. 1541). Bran Linköpings Stadh så när halffparten aff, doch bleff Domkyrcken frijat och reddet. Tegel G1 2: 270 (1622). Samma gård låg på en högd, som sluttade, och dymedelst friade densamma från västanvädret. SvMag. 1766, s. 192. Lärkträdet friar sig länge från röta. Meurman (1846). — särsk.
α) med prep. av: rädda ur; frälsa ifrån. Iach wort friyadher aff leonens mund. 2Tim. 4: 17 (NT 1526). Gudh skal tigh friya aff thenna soot. TobCom. D 1 b (1550).
β) med prep. mot: skydda mot (ngt). Vij (hava) vårt rijke emot månge anfächtninger .. frijat och behållet. GR 29: 538 (1560). Verelius Herv. 110 (1672).
γ) med infinitivbestämning utan föregående prep.: skydda l. rädda från att; jfr BEVARA, v.1 10 e. VDAkt. 1760, nr 267.
δ) med negerad att-sats. Altså friyadhe folcket Ionathan at han icke döö moste. 1Sam. 14: 45 (Bib. 1541). Månsson Åderlåt. 133 (1642).
b) (numera bl. ngn gg arkaiserande, i sht i bibliskt spr.) med prep. ur l. utur: rädda ur; frälsa från. Tu skalt friya Jsrael vthu the Midianiters hender. Dom. 6: 14 (Bib. 1541; Bib. 1917: fräls Israel ur Midjans våld). Ur döden / Han kunde frias. Almqvist RMar. 29 (1834). Månsson Rättf. 1: 367 (1916).
c) (numera knappast br.) i uttr. fria sig från land, förr äv. vallen, vid segling rädda sig från att driva på land. Montan Segl. 8 (1787). LoF 1873, s. 119.
d) (†) hjälpa. Friya tigh sielffuan, och stijgh nedher vthaff korsith. Mark. 15: 30 (NT 1526). Ordspr. 28: 26 (Bib. 1541).
e) (†) låta (ngt) vara i fred. Han sadhe, Lät honom liggia, ingen röre hans been. Altså wordo hans been friyat. 2Kon. 23: 18 (Bib. 1541; Bib. 1917: lämnade man då hans ben i fred).
f) (†) närmande sig l. övergående i bet.: förskona; jfr 6. Ps. 1695, 372: 2. Medan ännu drott Priamos’ stad var friad från härjning, / stod oskadd den väldiga mur Achajerna upprest. Johansson HomIl. 12: 11 (1846).
g) (fullt br.) bildl., refl.: värja sig mot (ett begär l. ett intryck o. d.). Icke kunna fria sig för den misstanken att (osv.). Den begärligheet (dvs. snikenhet), som een Domare underthiden inthet kan frija sigh före. RARP V. 2: 281 (1655).
h) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med försvagad bet., i interjektionella uttr., eg. innehållande ett anropande av Guds beskydd; jfr BEVARA, v.1 10 f γ β’. Ja, fri oss Gud, det är en skam att se! Hedberg Elisif 6 (1870). Gud fri’ mej! Lagerlöf Kejs. 248 (1914).
1) till 9: infria. Nu deponerar Herrn säkerhet för utsöknings-kostnaden, därest Herrn icke vid förfallotiden friar in sin Sedel. Envallsson Procent. 29 (1786). Böttiger 4: 25 (1861, 1869).
FRIA MED SIG. (†) till 11: föra (ngt) oskadt med sig. Med möda kunde jag fria detta bref med mig. Säfström Banquer. H 2 b (1753).
Spalt F 1506 band 8, 1926