Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FRISMA l. FRÄSMA, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -ar PPGothus Und. Ii 2 b (1590), Schroderus Comenius 314 (1639); -er Berchelt PestOrs. C 3 b (1589), Kankel Hemmersam 67 (1674)).
Ordformer
(fresma 1572 osv. fressma (-sz-) 1589 (: Freszmer, pl.)— 1639 (: Freszmar, pl.). frisma c. 1613 (: Pestilentie Frismor, pl.)—1917. friszma 1642. fritzma 1590 (: Fritzmar, pl.). fräsma 1893 (från finl. källa))
Etymologi
[fsv. frisma, fressma, sv. dial. frisma, fresma, i Finl. äv. fräsma, nor. frisma, fresma; jfr mnt. vressem, vresmen; av ovisst ursprung; jfr FRASMA, FRISEL]
(numera bl. i Finl., mindre br.) varblemma, hudutslag; förr äv.: (pest)böld. Åderlåta (dem) på samma foten eller armen, ther Swolmen eller fresman sigh vppenbarer. Lemnius Pest. A 3 b (1572). PJGothus Tål. A 4 a (1601). Små fresmor eller blemmor. Block Pest. 82 (1711). Spegel (1712). NPress. 7/11 1893.

 

Spalt F 1555 band 8, 1926

Webbansvarig