| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FRUKTLÖS fruk3t~lø2s, adj. -are. adv. -T.
2) (numera knappast br.) till FRUKT, sbst.1 2: som icke bär frukt, utan frukt. Utgamble och nästan fruchtlöse äpleträd. VDAkt. 1727, nr 75. GFGyllenborg Vitt. 2: 77 (1795).
3) (†) till FRUKT, sbst.1 4: ofruktsam. Hans Säng frucktlös blef. SColumbus Vitt. 105 (c. 1670). jfr: 96,608 gifte (hava) blifvit det året lika som fruktlöse. Fennia XVI. 3: 75 (cit. fr. 1761).
4) till FRUKT, sbst.1 5: gagnlös, utan nytta l. resultat, till ingen nytta, fåfäng, förgäves; numera bl. om strävande, bemödande o. d. Fruktlös möda. Fruktlösa försök. Widekindi KrigsH 521 (1671). Öfverhetens Lag är fruchtlös, med mindre then med execution varder fredad. Nehrman PrCiv. 414 (1732). En fruktlös polemik med Avisskrifvare. Tegnér (WB) 4: 371 (1824).
5) (†) om kapital o. d.: som icke ger ngn avkastning, icke räntebärande, död (se DÖD, adj. 13); jfr FRUKT, sbst.1 5. VDAkt. 1698, nr 319. (Gustav Vasa) tillät Riksens Råd et eget mynthus i Vadstena, hvarmed fruktlöst guld och silfver kunde framlockas ur sina giömmor, at giöras lefvande. Dalin Hist. III. 1: 97 (1761). Rosenberg Bankv. 60 (1878).
Spalt F 1611 band 8, 1926