Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FRYK, adj.
Etymologi
[ä. sv. dial. fryker (Spegel GV Reg. (1685)); möjl. besläktat med sv. dial. (Ångermanl., Jämtl.) frökjen, glupsk, nor. dial. fröken, duktig, tapper, isl. frækinn, modig; jfr äv. FRACK, adj., FRAK, FRÄCK]
(†) för att beteckna ngt så stort l. farligt, att det inger fruktan. Berg och klippor fryka. Spegel GV 93 (1685).

 

Spalt F 1625 band 8, 1926

Webbansvarig