Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FRYN l. FRYNN, adj.
Ordformer
(fryn 1712. frynn 1689)
Etymologi
[av ovisst urspr.; jfr isl. frýnligr, hygglig, úfrýnn, bister]
(†) vänlig; äv.: vän, behaglig, älsklig? Psyche dän frynna, / Såm dig åg will gynna / af hela sitt Sinne, / åkk ällskar dig än. LejonkDr. 80 (1689). Spegel 133 (1712).

 

Spalt F 1625 band 8, 1926

Webbansvarig