| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FRÅNA, v., pr. sg. -ar; l. FRÅNAS, v. dep. vbalsbst. -ING.
(†)
2) bliva upplivad, vederkvickas; kvickna till; särsk. i fråga om lindringen i en sjuks tillstånd omedelbart före döden. H. M. (är) nu någre dagar tär efter blifvin vidh någon fråningh, likesom siukan hade velatt vändtt sig till bättringh. HH 20: 156 (c. 1565). Lind (1749). Weste (1807; angivet ss. mindre br.). Larsen (1865).
1) till 1: iver; ”klåda”. At jag ifrigt för konster talar, bör ej endast tilskrifvas min medfödda konst-lystnad, som kunde af mången för en mig i synnerhet vidhäftande frånad anses. Tessin Bref 2: 184 (1754). jfr SKRIV-FRÅNAD.
2) till 2: vederkvickelse; lindring (i sjukdom). At han hafuer ded (dvs. fästet) .. ifråntaget (fienden), .. Ähr een liten fråna och wederquickelse ibland de andre olycker. AOxenstierna (1635) i HSH 34: 8. Icke sällan anmärkes .. i den sista perioden af .. (gula febern) en högst oväntad så kallad frånad, som har utseende af en fullkomlig bättring i sjukdomens förhållande. VetHLäk. VII. 3—4: 125 (1805). Larsen (1865).
Spalt F 1671 band 8, 1926