Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FRÄLSARE fräl3sare2, m.; best. -en, äv. -n; pl. (mera tillf.) = (Neh. 9: 27 (Bib. 1541), Rydberg RomD 7 (1876))
Etymologi
[fsv. frälsare; jfr d. frelser, isl. frjálsari; avledn. av FRÄLSA]
1) (i sht i högre stil, föga br.) motsv. FRÄLSA 1: befriare; räddare. Och Herren vpweckte them en frelsare som them frelste .., och han wardt Domare j Israel. Dom. 3: 9 (Bib. 1541). Du Frälsare, som kom från randen / Af Seinens tornbekrönta ström / Och trofast räckte Svea handen! Stagnelius (SVS) 1: 33 (1814; om Karl XIV Johan). (Danskarna) skådade upp till Hamilton såsom sin ende frälsare. De Geer Minn. 1: 255 (1892).
2) (i sht i religiöst spr.) motsv. FRÄLSA 2: återlösare, förlossare; utom rel.-hist. bl. om Kristus (o. då ofta stavat med stor begynnelsebokstav), särsk. i sg. best. Frälsaren l. vår Frälsare. N. N. avled i går i tron på sin Frälsare (i dödsannonser). J dagh är idher födder frelsaren som är Christus herren j Dauidz stad. Luk. 2: 11 (NT 1526). (Vi) gå .. i vår Frälsares fotspår. Dalin Arg. 1: 101 (1733, 1754). Derigenom att Kristus uppstod och lefver har han bevisat sig vara en fullkommen frälsare. Kat. 1878, nr 126. — särsk. (i bibelspr.) om Gud. Paulus Iesu Christi apostel effter gudz wår frelsares befaling och herrans Iesu Christi then wårt hopp är. 1Tim. 1: 1 (NT 1526).
Ssgr: A: (1) FRÄLSAR- l. FRÄLSARE-BOJ. sjöt. benämning på den akterut i sht på örlogsfartyg upphängda stora räddningsbojen som består av två sinsemellan förenade ihåliga kulor av järnbleck samt en lysinrättning. Ekelöf Skeppsm. 113 (1881). —
(1) -KRANS. [trol. efter -BOJ] sjömil. om ringformig, med kork fylld räddningsboj av segelduk, livboj. NF (1882). 2NF (1908). —
-MAN, se B. —
(2) -NAMN. (i sht i religiöst spr.). Igenom deras Frälsares Frälsarenamn hafva (de) fått ett annat namn, och heta frälste. Schartau UtkPred. 312 (1816). —
(2) -ORDEN. namn på grekisk riddarorden. NF (1882).
B: (2) FRÄLSER-MAN. (frälsare- NPs 1920, 665:2) (numera bl. arkaiserande i religiöst spr.) frälsare. Svart Gensv. G 7 b (1558). Tu äst christus vår herre / vår endaste frelserman. Visb. 1: 134 (c. 1620). The som .. trodt på Frälsermannen Christum. Schroderus Os. 2: 190 (1635). O Jesu Christ! min Frälserman, / Allena du mig hjelpa kan. Ps. 1819, 221: 1. Söderberg Dikt. 99 (1901).
Avledn.: FRÄLSARINNA, f. (frälser- Stiernhielm) (föga br.) till 1: kvinna som räddar, räddarinna. Stiernhielm Parn. 3: 4 (1651, 1668). Rydberg Myt. 2: 218 (1889).

 

Spalt F 1677 band 8, 1926

Webbansvarig