Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FUGARA fɯga3ra2 l. fu-, l. 040, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[jfr t. fugara; av it. fugara, fogara]
mus. benämning på en, vanl. i manualen förekommande, flöjtartad åtta- l. fyrafots (sällan sextonfots) orgelstämma. Brunius Metr. 334 (1836). Hennerberg (o. Norlind) 1: 117 (1912).

 

Spalt F 1748 band 8, 1926

Webbansvarig