| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FUKTA fuk3ta2, v. -ade; äv. (i bet. 2) FUKTAS fuk3tas2, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749; under jäuchung)), -NING; -ARE (se avledn.); jfr FUKTERI (se avledn.).
1) tr.: göra fuktig l. våt, väta; numera i allm. bl. i fråga om begjutning o. d. med en ringa vätskemängd: lätt l. lindrigt väta, ofta: bestänka l. bestryka (med vatten l. annan vätska); i p. pf. stundom adjektiviskt: fuktig, våt. Fukta tinningarna med ättika, tungan med några droppar vatten. Fukta frimärken, ctiketter, kuvert. Linc. (1640). (Med drank) fuktas .. fodret, som giör at Boskapen äter med större lust. PH 5: 2946 (1750). 2:ne små regn-skurar, som litet fuktat jorden, men ingalunda vatnat den. Porthan BrefCalonius 493 (1798). Vanligen sker (tryck-)papperets fuktning för hand. Nordin Boktr. 358 (1881). Månens ägg-gula / skära hänger / på sammetstäcke / i fuktadt blått. Hansson Nott. 33 (1885). — jfr AN-, BE-, UPP-FUKTA. — särsk.
a) i numera obr. anv. (jfr b). Sömnen wederqwäcker (hjärnan) .. ty han fuchtar. Schroderus Comenius 350 (1639). En sandigh och mager Grund förhetar Lufften, en feet, fuchtar then samma. Palmcron SundhSp. 22 (1642).
b) allmännare: begjuta, övergjuta, vattna, bevattna; numera bl. (i vitter stil) i bildl. l. överförd anv.: väta l. ”vattna” (med blod l. tårar o. d.). Regnet och sniön .. fuchtar iordena och gör henne fruchtsamma och bärande. Jes. 55: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: har vattnat). En äng, hvars kanter af denna flod fuktades. Ekelund Fielding 143 (1765). Jag mitt bröd med tårar fuktar. Ps. 1819, 460: 2. Om krigets örnar gästat andra länder, / Om andras åkrar fuktats rikt af blod. Wirsén i 3SAH 9: 3 (1894).
c) (i sht i vitter stil) med avs. på öga, blick o. d.: komma att bliva fuktig l. våt (av tårar), komma att tåras; i pass. ofta mer l. mindre närmande sig deponentiell anv. (jfr 2). Deras ögon, fuktade af tårar, .. läste det innersta af hvarandras siäl. Ekelund Fielding 134 (1765). Medlidandet .. fuktade hennes blick. Hallström Spdrfv. 168 (1903). Norlind Hell 2: 41 (1913). — jfr (†): Jag kände mig sjelf fuktas. Almqvist Amor. XXIII (1839).
d) (i sht vard., skämts., urspr. mer l. mindre eufemistiskt) i fråga om dryckjom o. d.; särsk. dels i uttr. sådana som fukta sin strupe o. d., ”läska” sin strupe, ta sig en tår på tand, dels sådana som fukta anrättningen (med ett glas vin) o. d., ”skölja ned” anrättningen o. d.; i p. pf. äv. i adjektivisk bet.: som tagit sig för mycket till bästa, överlastad, drucken. Fukta sin aska, se ASKA 4 d. Drick tigande, fukta din strupe i fred. Valerius 2: 75 (1809). Du .. återvänder fuktad från grafven. Cavallin Parent. 26 (1863; i fråga om romerska gravmåltider). Fuktadt af god Marcobrunner / Tycks ett rådjur alltid smakligt. Oscar II 3: 67 (1888). — jfr STRUP-FUKTNING.
2) (numera föga br.) dep. l. refl.: bliva l. vara fuktig l. våt, taga l. draga fukt l. väta till sig; giva fukt ifrån sig; fukta; förr äv.: vätskas, bliva vätskig. Fuktas som murar i rå väder. Serenius (1741). (Kalken) sades hafva den egenskapen, at fukta sig i våt väderlek. Kalm Resa 3: 492 (1761). Stinas incisions-sår hade allenast fuktat sig något litet. VetAH 1766, s. 80. Berndtson (1880).
3) intr.: vara l. bliva fuktig l. våt, taga fukt l. väta till sig, genomträngas l. vara genomträngd av fukt l. väta; äv.: giva fukt ifrån sig, betäckas med fukt o. d.; stundom: bliva immig, imma sig; ofta opers.: det är fuktigt, det finnes l. bildas fukt. Källaren fuktar l. det fuktar i källaren. Fuktande murar. Aken Eldsl. 108 (1797). Här fuktar ju som i en källare. Blanche Våln. 436 (1847). Om väggarna fukta. LärovKomBet. 1884 —85, III. 1: 446. Pottaska är en hvit, i luften fuktande saltmassa. NF 13: 126 (1889). — jfr SÖNDER-FUKTA. — särsk. i p. pr. ss. adj.: fuktig; äv. (i sht med.): vätskande, vätskig. Dahlman Humleg. 95 (1748; om jordmån). Fuktande utslag. TLäk. 1833, s. 231.
FUKTA IGENOM10 040 l. 032. till 1: genomtränga med fukt. Knöppel SvRidd. 70 (1912). jfr GENOM-FUKTA.
-BRÄDE. boktr. bräde å vilket det före tryckningen fuktade papperet upplägges. Holmberg (1795; under ais). Nordin Boktr. 359 (1881). —
FUKTERI, n. (i fackspr.) inrättning l. rum l. dyl. där ngt fuktas. Ett s. k. ”fukteri” (i en snusfabrik). SD(L) 1898, nr 231, s. 3.
Spalt F 1749 band 8, 1926