| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FULLHET ful3~he2t, i sydligaste o. sydvästra Sv. vanl., eljest sällan 4~1, r. l. f.; best. -en; pl. (tillf.) -er (Hallström ItBref 23 (1901; i bet. 1 b)).
egenskap(en) l. förhållande(t) att vara full. — särsk.
1) till FULL, adj. 1. BOlavi 56 b (1578). Känsla af fullhet och tyngd i öronen (vid katarr i mellanörat). NF 18: 680 (1894). — särsk.
a) motsv. FULL, adj. 1 i; äv. konkretare (jfr b). O, kommen alla menniskor, att jag må utgjuta öfver eder hela min själs fullhet och alla välsignelser! Thorild (Hans.) 1: 132 (1778). Vi tacka dig derföre af hjertats fullhet. Tegnér (WB) 9: 351 (1843).
b) (i sht i högre, särsk. religiös stil) konkretare; ofta närmande sig till l. övergående i bet.: överflödande rikedom, överflöd. Aff hans (dvs. Kristus’) fullheet haffue wij alle fååt. Joh. 1: 16 (NT 1526). J honom (dvs. Kristus) boor all guddomsens fullheet likamligha. Kol. 2: 9 (Därs.). Ps. 1695, 16: 10. Jag ville smaka lifvets fullhet, om än för ett ögonblick. Bremer Hertha 45 (1856).
2) till FULL, adj. 5. Den Nordiska skönheten är förvånande, men i den finnes ej söderns fullhet, mognad och jemvigt. Rydqvist i SAH 12: 370 (1827). Tonen blir .. visserligen något dofvare, men vinner större fullhet. UB 2: 506 (1873). — (†) fyllighet, frodighet, korpulens. Linc. (1640; under corpulentia).
a) fullständighet. Detta vill jag nu ännu ytterligare för fullheten af denna theori tillägga. Biberg 3: 501 (c. 1823).
b) i uttr. i tidens fullhet, i tidens fullbordan. Ef. 1: 10 (NT 1526; Bib. 1917: i tidernas fullbordan).
4) (mindre br.) till FULL, adj. 7. Ej i en evig fullhet lyser / Den milda månens anletsdrag. Wallin Vitt. 2: 216 (1806).
5) (mindre br.) till FULL, adj. 8: fullkomlighet. Om nu något påfund kunde åstadkomma eller efterapa et lika Climat, så skulle Plantan trifvas i samma fullhet hos oss, som annorstädes. VetAH 1739, s. 7; jfr 2. Fullhet i förtroende. Bergstedt Clément 212 (1868). Skall dessa syners fullhet störas, / Min högsta fröjd tillintetgöras / Af denne lismares torra snack! Rydberg Faust 19 (1876).
6) till FULL, adj. 9: kulmination, kulmen; fulländning. Jag mins med fasa de år, då midt under blomningens och fullhetens tid förödelsen kom och härjade grönskan och glansen. Runeberg 3: 277 (1837). Blomningens högsta fullhet är förvissningens begynnelse. Levertin Diktare 109 (1898).
7) (föga br.) till FULL, adj. 11: överlastat tillstånd; förr äv. övergående i bet.: fylleri. Hanss fullheet .. giör honom till allt odugelig. VDAkt. 1684, s. 3. Heinrich (1814).
Spalt F 1809 band 9, 1926