Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FUMMEL fum4el, sbst.1, n.; best. fumlet.
Etymologi
[till FUMLA, v.1]
(mindre br.) handling(en) l. förhållande(t) att fumla, fumlande, fubbel. Dalin (1851; angivet ss. ”mindre brukl.”). Östergren (1922; angivet ss. ”mindre vanl.”).

 

Spalt F 1823 band 9, 1926

Webbansvarig