Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FUNDA, v. -ade.
Etymologi
[sv. dial. funna (Smål.). fånna (Skåne), funnas (Smål., Öland, Blek.), gissa sig till ngt, utgrunda; till FUND, sbst.1; jfr FUNDERA]
(†) finna ut (ngt); fundera. Men hwem är thet som kan funda, / Eller rättelig vthgrunda Hwadh the Grekers mening har watt. NHolgeri Troijenb. F 4 b (1632). Wid thet jag går nu af och an och ther på fundar. PHesselius (c. 1710) i 3SAH 15: 270. Schultze Ordb. 1140 (c. 1755).

 

Spalt F 1825 band 9, 1926

Webbansvarig