Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FUNDATION fun1datʃω4n l. -aʃ- (funndatschón Dalin), r. l. f.; best. -en; pl. -er; förr äv. FUNDATIE, f.?; best. -en.
Ordformer
(fundatie 1525 (: fwndatien, sg. best.)—1527)
Etymologi
[jfr t. fundation, holl. fundatie; av lat. fundatio (gen. -ōnis), till fundare (se FUNDERA, v.1)]
(numera nästan bl. arkaiserande vid skildring av ä. förh.) vbalsbst. till FUNDERA, v.1 2.
1) abstr.: grundande; stiftande. GR 2: 84 (1525). Att Banken må varda inrättat effter den förste intention, som vidh dess fundation var ansedt. RARP 9: 450 (1664). InstrÖfverståth. 25/8 1791, s. A 3 a. NF (1882).
2) konkret: dotation; medel anslagna åt en stiftelse o. d. vid dess grundande; stiftelseurkund. (Kanikernas) priuilegiar och fundatie är åff herrar och förstar. GR 4: 219 (1527). Dhe Godz och Lägenheeter, som hafwa warit Städer, Academier (osv.) .. til fundation och vnderhåld enkannerligen tillagde. Stadga 9/12 1682, s. B 1 a. Ett exemplar af Upsala Skolas fundation och stat. Frey 1844, s. 27 (efter handl. fr. 1745). NF (1882).
Ssgr: (jfr 2) FUNDATIONS-BREV. (numera nästan bl. arkaiserande vid skildring av ä. förh.) Peringskiöld MonUpl. 278 (1710). 2NF 27: 34 (1917). —
(1) -JORD. jur. om gammal odaljord på vilken ett stadssamhälle efter hand utvecklat sig; motsatt: donationsjord. 2NF 26: 903 (1917).

 

Spalt F 1828 band 9, 1926

Webbansvarig