Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FUNKLA, v. -ade.
Etymologi
[av t. funkeln; jfr t. funken, gnistra, funke(n), gnista (se FUNKA)]
(†) blänka, gnistra, lysa. Min krona funklar ei af guld och dyra stenar. Brenner Pijn. 62 (1727). Dalin Vitt. 4: 358 (c. 1745).

 

Spalt F 1832 band 9, 1926

Webbansvarig