| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FUNTAD fun3tad2, p. adj.
(vard.) beskaffad, inrättad; särsk. om person. NordT 1898, s. 519 (1696). Men om pastorn har nå’n gammal takränna som behöfver repareras, så är jag så funtad att jag kan göra det för inte, jag. Blanche Bild. 2: 17 (1864). (Ministerns) småfinurligheter voro inte slugare lagda än att hvarje normalt funtad individ kunde genomskåda dem. NDA 1914, nr 80, s. 4.
Spalt F 1834 band 9, 1926