| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FURSTLIG fur3stlig2, äv. (numera bl. ngn gg starkt arkaiserande) FURSTELIG -elig2 l. FÖRSTLIG fœr3stlig2 l. för3st-, adj. -are (i bet. 2). adv. -A (†, GR 5: 131 (1528), Schultze Ordb. 1267 (c. 1755)), -EN (numera bl. ngn gg starkt arkaiserande, GR 3: 37 (1526), Östergren (1922)), -T (Lind (1738) osv.).
1) som är furste l. furstinna; som tillhör l. gäller l. hänför sig till en furste l. furstinna (l. furstar l. furstinnor); som består av furstar (o. furstinnor). Furstlig värdighet. Av furstlig börd. Upphöjas i furstligt stånd. Ett furstligt slott; jfr 2. Det furstliga hovet. Hans furstliga höghet. GR 1: 25 (1521). Eder Försthlike högmectighet. Därs. 2: 146 (1525). Then Förstliga linien (av släkten) är Luthersk; men then Grefliga Romersk-Catholsk. Lenæus Hübner 223 (1726). Vackra fester gåfvos ock stundom på Ulriksdal, framför allt vid främmande furstliga personers besök. De Geer Minn. 2: 88 (1892). (Salomo) hade sju hundra furstliga gemåler. 1Kon. 11: 3 (Bib. 1917).
2) som ägnar l. passar l. anstår l. höves en furste l. furstinna (l. furstar l. furstinnor); magnifik, storslagen, ståtlig, praktfull, lysande. Erhålla en furstlig belöning. Mottagas på ett furstligt sätt. Hemmet präglades av en rent furstlig prakt. Woro the ock Fröker (dvs. furstinnor l. prinsessor), så skole the .. ährligen (dvs. hedersamt) och Furstligen vpfostrade .. warda. GR 3: 37 (1526). Gud hade begåffuat honom fram för alle andre med stor skickeligheett, högtt och mykitt förståndt och många furstliga dygder. Brahe Kr. 3 (c. 1585). (Bröderna Sobiesky) blefvo logerade på Slottet (i Dresden) och Försteligen vpvacktade. Nordberg C12 1: 755 (1740). Furstlig rikedom. Rundgren i 3SAH 2: 105 (1887).
2) furstlig höghet, furstlig person, furste. Balkan står under europeiskt förmynderskap, och deras furstligheter ha intet tillfälle att göra sig gällande. LD 1905, nr 97, s. 2.
Spalt F 1848 band 9, 1926