| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FUSKA fus3ka2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (numera föga br., DA 1772, nr 15, s. 2, Östergren (1922)); -ARE (se d. o.); jfr FUSK, FUSKER, FUSKERI.
1) göra intrång (i ett yrke, där man icke har ordentlig utbildning); i fråga om ä. förh. särsk.: uppträda som bönhas (se d. o. 1), bönhasa (se d. o. 1); i fråga om nutida förh. nästan bl. bildl. o. svårt att skilja från 2: för nöjes skull syssla l. taga befattning (med ngt), vara amatör (i ngt), uppträda ss. dilettant (på ngt område); särsk. i uttr. fuska i ett l. ngns handtvärk o. d. Lind (1738). Förgyllaren Lagberg .. (har) fuskat i Målare Ämbetetz Handtering. MeddNordM 1898, s. 89 (1770). Man fuskar här ej i handteringarna för hvarann som i Sverige. Man är ingenting, man gör ingenting till hälften i England. Geijer (1809) i MoB 7: 111. Jag förblifver en gammaldags anatom, som fuskar i lite hvart. Retzius BlSkr. 255 (1844). Pesten är kommen, och det tjenar till intet att fuska i dödens handtverk. Rydberg Sing. 105 (1865). Galgfoglar äro .. (zigenarna) ändå, som snappa bort arbete från ärliga borgare och fuska i det konstnärliga smedsyrket. Scholander I. 2: 176 (c. 1870). — särsk.: driva ett handtvärk i smyg l. på annan lokal än värkstad o. d.; numera bl. (i handtvärksspr., föga br.) övergående dels i bet.: arbeta i smått på egen hand (utan biträde), dels (om gesäll) i bet.: arbeta för egen räkning. Schultze Ordb. 1308 (c. 1755). (Sv.) Sitta och fuska, (fr.) travailler en chambre. Weste (1807). Särskilt när de fuska, d. v. s. arbeta för egen räkning, är detta fallet (dvs. att snickargesällerna arbeta på övertid). Landsm. XVIII. 1: 4 (1912).
2) bära sig klåparaktigt åt, utföra dåligt l. slarvigt arbete, klåpa (med ngt). Det duger inte här att fuska i arbetet; jfr 3. Dähnert 222 (1746). Deras eländiga fuskande och klåperi i de flästa Handtverk och slögder. PJBergius IVetA 1758, s. 3; jfr 1. Man fuskar äfven här så med byggeraget, att nu inom en kort tid tvenne .. nyss uppbyggda .. hus ramlat. Wallin Bref 43 (1843). — jfr EFTER-, FÖR-FUSKA.
3) hava fuffens l. konster för sig; bete sig bedrägligt l. underfundigt; smussla l. manipulera (med ngt). Fuska i spel. Fuska .. Handla oupriktigt. Schultze Ordb. 1308 (c. 1755). (Sv.) Fuska .. (lat.) In permutatione subdole agere. Sahlstedt (1773). Kypare .. äro bättre än jungfrurna: de fuska icke så med portionerna, och äro aldrig partiska mot gästerna. Almqvist Törnr. 3: 142 (1850). Det säges att själen skall vägas på en våg / och att ingen kan fuska med vikten. Karlfeldt FridLustg. 137 (1901). — särsk.
a) i fråga om skolarbete o. d.: begagna otillåtna hjälpmedel, skaffa sig hjälp på otillåtet sätt. PedT 1876, s. 250. Pojkarne skulle fuska förskräckligt under hans lektioner. Kamraten 1894, s. 172. Elma (hade) ”fuskat” och fått hjälp till sin kria. PT 1900, nr 104 A, s. 3.
1) till 2: gm slarv l. klåpande förstöra (ngt); förfuska; äv. refl. Atterbom (1841) hos (Schück o.) Warburg 2LittH 3: 335. Många .. talanger hava .. fuskat bort sig själva. Fröding ESkr. 2: 169 (1894).
2) (numera föga br.) till 3: smussla undan; smussla bort. Nordforss (1805). Nu inkom Albert, och ehuru hastigt Elina och Anna fuskade bort knytet, bemärkte han det dock. Knorring Skizz. I. 1: 69 (1841). Koch Arb. 41 (1912). —
FUSKA IFRÅN SIG10 04 0, äv. FRÅN SIG4 0. till 2: vara mindre noggrann i sitt arbete på (ngt) för att fort kunna lämna det ifrån sig; äv. utan utsatt obj. Åh, den som känner Löfstedt, .. han vet nog att Löfstedt inte fuskar ifrån sig något. Wetterbergh Penning. 529 (1847). Genom det detaljerade studiet i dessa tidiga blyertskonterfej lär han sig samvetsgrannhet och att inte fuska ifrån sig. Kjellin Troili 1: 87 (1917). —
FUSKA IN10 4. (numera föga br.) till 3: smussla in (ngt). Nordforss (1805). Fuska in ett kort. Auerbach (1908). jfr INFUSKA. —
FUSKA UNDAN10 32, äv. 40. (numera föga br.) till 3: smussla undan (ngt), smussla bort, borteskamotera. Weste (1807). Auerbach (1908). jfr UNDANFUSKA.
Spalt F 1851 band 9, 1926