Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FUSTHAMMARE fus3t~ham2are, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. = l. -hamrar ((†) -hambrer GR 25: 495 (1555), Därs. 26: 843 (1556)).
Ordformer
(-hammar c. 1585—1615. -hammare 1788 (efter ä. källa)—1890 (efter ä. källa). -hammer 1559—1565)
Etymologi
[av mnt. vūsthamer, ssg till vūst, näve (se FUST)]
(numera bl. ngn gg vid skildring av ä. förh.) handvapen avsett att krossa pansar (såväl personlig pansarutrustning i allm. som hjälmpansar); jfr HJÄLM-KROSSARE, RYTTAR(E)-HAMMARE, STRIDS-HAMMARE. Fusthambrer eeth dussin, hwilke .. hambrer thu må deele utth både ebland hingxte rijdere och andre. GR 25: 495 (1555). Franns Banner var slagenn medh enn fusthammar igenom kindbenet. HH 20: 184 (c. 1585). Spak BlVap. 16 (1890).

 

Spalt F 1854 band 9, 1926

Webbansvarig