| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FYSIONOMIK fys1ion1omi4k l. fy1s-, l. -nå-, stundom -ωn1-, äv. -å1n- l. ngn gg -ω1n-, stundom fyʃ1o- l. -å- l. -ω-, r. l. f.; best. -en; pl. (ss. konkret) -er.
1) (i fackspr.) (läran om) konsten att av de yttre dragen sluta till en persons (l. ett djurs) karaktär l. andliga egenart; äv. konkret: framställning av (lärobok i) fysionomiken. Thorild 2: 284 (c. 1790). Eurén Kotzebue Orth. 1: 19 (1793).
2) bot. gren av botaniken avhandlande de olika vegetationstypernas allmänna utseende. Tropväxternas physiognomik. SvLittFT 1835, sp. 527. MosskT 1890, s. 4. jfr VÄXT-FYSIONOMIK. —
Spalt F 1929 band 9, 1926