-FÄLLIG ~fäl2ig, adj.1
Etymologi
[liksom d. -fældig efter mnt. -vellich l. t. -fällig, avledn. av val resp. fall (se FALL)]
i vissa från (m)nt. l. t. lånade (sammansatta) adj. (l. till likhet med dessa ombildade inhemska ord); i allm. med bet. som motsvara anv. av FALLA. — jfr AN-, AV-, BI-, BO-, BOG-, BRIST-, BROTT-, BRÄCK-, BÖN-, LEN-, SAM-, TILL-FÄLLIG.
Spalt F 2075 band 9, 1926
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
