Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FÄRA, r. l. f.; best. -an; pl. -or; äv. FÄRJE, r. l. m.; pl. -ar.
Ordformer
(fära Brauner Åker 70 (1752), Möller (1790, 1807). färje HSH 29: 119 (1542: faeriar))
Etymologi
[sv. dial. färja, färje; sannol. ombildning av sv. dial. fjärja, fjärje (se FJÄRJA, sbst.)]
(†) gm rå- l. tegfåror avgränsat stycke jord l. åker. HSH 29: 119 (1542). Brauner Åker 70 (1752). Möller (1790, 1807).
Ssg (†): FÄR-FÅRA, r. l. f. fåra dragen som gräns kring ett stycke jord l. åker; råfåra, tegfåra. Brauner Åker 18 (1752).

 

Spalt F 2122 band 9, 1926

Webbansvarig