Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FÄRS fær4s, r. (m. Warg 89 (1755), Lundell (1893)) ((†) n. WoJ (1891), Ekberg Vad äta? 170 (1899)); best. -en; pl. -er32, äv. 40.
Ordformer
(farce 1755—1846. fars 1730 (: farsen, sg. best.). färs (-e-) 1804 osv.)
Etymologi
[jfr d. fars, t. farce; av fr. farce, av ett vulgärlat. farsa, eg.: fyllning, stoppning, vbalsbst. till farcire (se FÄRSERA). — Jfr FARS]
kok. mer l. mindre deglik massa, i allm. sammanrörd av hackat (malet, finstött) kött l. på samma sätt behandlad fisk jämte ägg, mjölk, mjöl, kryddor o. d. samt använd dels till fyllning, frikadeller o. d., dels ss. självständig maträtt; förr äv. allmännare: (tunn) hoprörd massa. Oec. 3 (1730). Farce af Oxkiött til Pastayer. Warg 62 (1755). (Arbeta) samman (blandningen) till en smidig färs. Ekberg Vad äta? 171 (1899). — jfr KÖTT-, NJUR-FÄRS m. fl.
Ssgr (kok.): FÄRS-FYLLD, p. adj. —
-KLIMP. (†) frikadell. Björklund Kokb. 9 (1849). Kindblad (1871). —
-KOTLETT. av färs tillagad kotlett. Färskotletter af kalf. HemKokb. 118 (1903).

 

Spalt F 2180 band 9, 1926

Webbansvarig