| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FÄSTA fäs3ta2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
1) (i fråga om ä. förh. i förutvarande danska provinser, i sht kam.) benämning på varje särskild av de jordegendomar som förutom prästgårdarna voro anslagna till underhåll åt sockenprästerna, mensalhemman; jfr FÄSTE 10 a. Linde Kam. 97 (1867). Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 38 (1868; i fråga om förh. på 1600-talet).
2) (†) pänningsumma som erlades vid förvärv av nyttjanderätt till jord; jfr FÄSTE 10 b. De Kyrckioherdar som ringa Åkerjord kunna hafva .. förunnes til understöd Kyrckians enskylta jord, .. doch emot billig fästa och det årliga Landgillet deraf til Kyrckian. FörordnPresterskUppbörd 1723, § 13.
Spalt F 2188 band 9, 1926