Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FÄSTMAN fäs3t~man2 l. (arkaiserande l. bygdemålsfärgat) FÄSTEMAN fäs3te~man2, i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m.; best. -nen, vard. äv. (utom i södra Sv.) = (Geijerstam Lillebr. 141 (1900)); pl. -män ((†) -männer Bremer Nina 183 (1835)).
Ordformer
(fäst- 1661 osv. fästa- 1596—1840. fäste- c. 1606—1901. fäster- (fester-) 1527—1674)
Etymologi
[fsv. fästeman, fästa man; jfr d. fæstemand, isl. festarmaðr; förra ssgsleden utgår i formerna fästa-, fäster- från fsv. gen. sg. fästar till FÄST, sbst.2, i formerna fäste-, fäst- från FÄSTA, v.]
1) urspr. o. eg. (numera bl. i fråga om förh. före 1916 o. i sht rättshist.): man som lagligen trolovat sig med (”fäst”) en kvinna; sedermera i allmännare anv.: förlovad man; stundom: ”tillkommande” (man), uppvaktande kavaljer, friare, käraste; stundom eufemistiskt för: älskare; jfr FÄSTE-KARL, -PILT, -SVEN (se FÄSTA, v. ssgr C). Vänta brev från sin fästman. Hälsa på sin fästman. Hon har alltid en, om inte flera fästmän som hänger i köket. Hender festerman legra sina pige eller lagfesta hustru böthe ther inthet före. GR 4: 243 (1527). Lind (1749). Har du en fästman, ell’ har du ock två, / Ja, låt vara ock fyra, / Led dem till Bacchus bakbundna på tå! Bellman 5: 51 (c. 1775). Annett fick fästman snart, och bröllopp strax derpå. Leopold 2: 279 (1800, 1815). — särsk. (†) i uttr. trolovad fästman, lagligen trolovad man. VDAkt. 1665, nr 261. Burman Alm. 1722, s. 34.
2) om sak.
a) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) tjock järnten l. dyl. som stöttar taket över allmogespisar. Där satt fingermärken på den stora furuskänkens dörrar, papperet kring fästmannen i spiseln var trasigt. Wägner Vanskl. 50 (1917).
b) (vard.) fästnål.
Ssgr (till 1): FÄSTMANS-GÅVA. (förr) ”fästningsgåva”. Hagström Herdam. 2: 70 (1898). Mangelbrädet, i regel ett hemslöjdsalster, blef (i forna tider) ofta en fästmansgåfva. 2NF 17: 763 (1912). —
-PRESENT. present av fästman till sin fästmö. Sthm 1: 435 (1897).

 

Spalt F 2207 band 9, 1926

Webbansvarig