| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FÖLJSAM föl3j~sam2, adj. -samme, -samma; -sammare. adv. -T.
1) (föga br.) som har benägenhet att följa efter (ngn, vart denne än begiver sig), efterhängsen; jfr FÖLJA, v. 1. Aldrig gick .. (Torkel) från sitt rum, om ej jarlen ginge, och honom var han mycket följesam. Lönnberg FnordSag. 1: 126 (1870). Högberg Vred. 1: 257 (1906).
a) ridk. dels om häst som i sina rörelser villigt rättar sig efter ryttaren, dels om ryttare som anpassar sig efter hästen. Ehrengranat Ridsk. Förord III (1836). (Hästen) gick, som han alltid gör, öfverdådigt, men hur kan han göra annat, van vid en så följsam ryttare? SD(L) 1898, nr 173, s. 6. Poloponnyn .. skall vara snabb, uthållig, vig, energisk, tapper och följsam. 2NF 21: 1265 (1914).
b) i annan anv. (Segelbåten Hellas) lyfter med vågen och sjunker med den, är följsam som en intelligent häst i en race. Engström 2Bok 83 (1909). Det gäller (vid utförandet av jazz) för damen att följsamt underordna sig kavaljerens växlande små påhitt, tätt sluten intill honom. 2NF 36: 751 (1924).
3) (numera knappast br.) som utmärkes av benägenhet att rätta sig efter ngn l. ngt; jfr FÖLJA, v. 8. Din sträfva motvilja för pligternas bud, din följsamma beredvillighet för begärens? Wallin 1Pred. 1: 118 (c. 1830).
4) (föga br.) som följer ngn med blicken; som följer med (vid ett föredrag o. d.); jfr FÖLJA, v. 12. Observerade af en tiotusentalig publiks följsamma ögon. NTIdr. 1899, julnr s. 5. (Publiken) är så följsam och så ytterst intresserad. SvD 1920, nr 160, s. 8. — Avledn.: FÖLJSAMHET, r. l. f. särsk. ridk. till FÖLJSAM 2 a. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 42 (1836; i fråga om häst). Ryttarens ställning till häst skall .. gå ut på följsamhet och säkerhet i sadeln. 2NF 25: 677 (1916). —
Spalt F 2264 band 9, 1926