| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRBLOMMERA fö1rblome4ra l. fœ1r-, i Sveal. äv. 1032 (fö`rblomme´ra Weste, fö`rblomméra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) pryda, (ut)smycka, försköna.
a) (†) med avs. på föremål; anträffat bl. i p. pf. ss. adj.: grann, prydlig. (Påfåglarnas) Swansfiädrar som med sköna förblomerade Speglar äre öfwersatte rundt omkring. IErici Colerus 1: 388 (c. 1645). Ett (namnsdagskväde på väggen) .. behörigen tillpyntadt och förblommeradt med de rikaste färger. Cygnæus 3: 165 (1837).
b) (numera knappast br.) med avs. på tal, stil o. d.: utsmycka med granna ord l. fraser l. retoriska prydnader o. d. En wältaliger Man .. förblomerar Talet medh Figurer. Schroderus Comenius 751 (1639; t.: zieret). Capska fruntimmer .. älska mycket en förblomerad styl. Wallenberg Gal. 181 (1771; uppl. 1921). Meurman (1846). (Sanningskärleken hos denne forskare) är parad med en flärdlöshet, som försmår alla konstgrepp, all förblommering. SvD 1898, nr 42, s. 2.
c) med avs. på (klandervärd) handling, (klandervärdt) förhållande o. d.: (söka) komma (ngt) att framstå i gynnsam(mare) dager, giva ett fagert sken åt, ”förgylla upp”; numera bl. (närmande sig 2) i fråga om yttrande om l. framställning av ngt l. dyl., dels (i skriftspr.) i p. pf. ss. adj.: förskönande, vackert l. mildrande l. skonsamt omskrivande, dels (numera föga br.) ss. vbalsbst. -ing, förskönande, ”förgyllande”. RA 2: 257 (1568). Satan .. / Medh List förblommerade sijn Saak, / Och loffuade .. (Eva i paradiset) alt Gott. NJacobi ENilsd:r D 1 a (1623). Utan alla omsvep, utan all förblommering, talade han om .., huru han .. sjelf utkräft denna hämnd. Knorring Torp. 2: 296 (1843). Förblommerade omskrivningar. EModin i Landsm. XIX. 2: 6 (1901). Den något förblommerade benämningen: Näringsställe. Gellerstedt Hult 138 (1906). — särsk. (†)
α) falskeligen föregiva. Tå kunde han sijn förblomerede och dichtade swagheet icke lengre fördölia. Tegel G1 2: 177 (1622).
β) övergående i bet.: försvara (ngt klandervärdt). Somlige förblomera thenna saken (dvs. rätten att duellera). Isogæus Segersk. 783 (c. 1700).
γ) ss. vbalsbst. -ing i konkretare anv. De hafwa gifwit deras bedriffter en förblomering eller fagert skeen. Rudbeck Atl. 2: 16 (1689).
2) (numera knappast br.; jfr dock a o. b) bemantla (ngt), överskyla, maskera, dölja; med omsvep l. på ett förtäckt l. bildligt sätt framställa, i förtäckta ordalag meddela l. låta förstå. Schroderus Os. III. 2: 303 (1635). Rudbeck Atl. 3: 638 (1698). Han återtog .. hela motionen med en hop phraser, som skulle förblomera den egentliga orsaken. Stenhammar Riksd. 2: 28 (1840). Förblommera sina tankar. Sundén (1885). — särsk.
a) i p. pf. ss. adj. o. adv.
α) (i skriftspr., fullt br.) bemantlad, förtäckt, ”inlindad”; förr äv.: bildlig, allegorisk; numera företrädesvis om språkligt uttryck o. d.; stundom ss. adv.; jfr 1 c. I förblommerade ordalag. L. Paulinus Gothus ThesCat. 109 (1631). Denna Discurs .. bör (icke) förstås efter Bokstafven, vtan på förblomerat sätt. Bliberg Acerra 378 (1737). Ett förblommeradt nederlag. Hedberg Ridån 335 (1888). (Ni) talar .. så förblommeradt att ingen förstår er. Lidforss DQ 2: 49 (1892). — jfr O-FÖRBLOMMERAD.
β) (†) som för den oinvigde har förborgad innebörd; hemlig; äv.: fingerad, låtsad, icke allvarligt menad. Rudbeck Atl. 1: 193 (1679). Rålamb 4: 84 (1690). Cælia, Philis, Pastora, eller något annat förblommerat Fruentimbers namn. Kling Spect. L 2 b (1735). Alla Egyptiernes Religions-mål .. (voro) med förblomerade characterer .. inristade uti deras Obelisqver. SvSaml. 4: 105 (1765). Anbudet (att skära grisen var) endast .. förblommeradt och tillgjordt; emedan husets fruntimmer helst skuro sjelfva. CFDahlgren 4: 72 (1830).
b) (i skriftspr., mindre br.) ss. vbalsbst. -ing, omsvep; förr äv.: bildlig l. allegorisk framställning, allegori; jfr 1 c. L. Paulinus Gothus ThesCat. 109 (1631). Hittar man på rätta uttydningen, så framstiga ur förblommeringens omhöljen de första konungarnes bedrifter. Atterbom Minnest. 1: 109 (1847). Rudin i 3SAH 15: 289 (1900).
Spalt F 2426 band 9, 1927