| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖR- ssgr (forts.):
(II 1 b α, c γ) -BLÖDA040 (jfr anm. sp. 2313), -ning. [liksom d. forbløde efter mnt. vorbloden l. t. verbluten]
1) gm blödning mista blodet, blöda tills intet blod finnes kvar, dö av blodförlust; äv. med ngt försvagad bet.: blöda starkt; äv. i bildl. l. oeg. anv.; numera bl. ss. intr., förr äv. ss. refl.; särsk. ss. vbalsbst. -ning, blödning som är så stark att livets förlust orsakas därav. Serenius (1741). Vill ingen komma? Jag förblöder mig. Nicander 2: 842 (1826). (Sven Duvas) bröst var träffadt af ett skott, han hade ren förblödt. Runeberg 2: 56 (1846). Sverige .. var nu .. utarmadt och förblödt. Malmström Hist. 1: 136 (1855). i oeg. anv.; särsk. (i fackspr.) för att beteckna ett ymnigt saftflöde från växt l. växtdel. Grönberger Hvitbet. 9 (1872).
2) (†) tr.: gm förblödning mista (sitt liv o. d.); oftast bildl. Medan i Sverige en stark konungamakt grundas, .. förblöder Norge sin sjelfständighet. Frey 1843, s. 567. Wirsén Ton. 71 (1893). —
(II 1 a α) -BO, v. [jfr t. verwohnen] (†) gm att bo (i ngns hus) utfå (fordran hos husägaren). BoupptSthm 1676, bl. 16 b. —
(II A) -BODMA förbod4ma l. fœr-, stundom -bωd4-, i Sveal. äv. 032, v. -ade; -ing. [liksom d. forbodme efter holl. verbodemen l. t. verbodmen; jfr BODMERI] sjöt. o. jur. mot bodmerilån pantförskriva (ngt). Sjöl. 1667, Bodm. 7. SFS 1891, nr 35, s. 56. —
(II 2 c) -BOGAD, p. adj. [jfr sv. dial. bogad, bruten, vrickad i bogen] (†) om häst: vrickad l. bruten i bogen. IErici Colerus 2: 330 (c. 1645). —
(I 1 e) -BOKSTAV3~02 l. ~20. [jfr d. forbogstav] (i fackspr.) första bokstaven (i pl.: första bokstaven jämte en l. flera av de närmast följande) i ett ord, i sht i ett namn (använd l. använda ss. förkortning för detta), begynnelsebokstav. Hemortshamnens för-bokstaf eller bokstäfver. SFS 1892, nr 19, s. 29. —
-BOLDNA, se -BULNA. —
(II 1 a β) -BOLERAD, p. adj. [jfr holl. boeleeren, ä. t. buhlieren, t. verbuhlen (i p. pf. ss. adj. äv.: liderlig); jfr BOLA, v.] (†) otuktig, utsvävande. Schroderus Albert. 4: 248 (1638). —
(I 1 c β) -BOMMA3~20 (fö`rbomma el. förbo´mma Weste; fö`rbómma Dalin), -ning. [jfr BOMMA, v.1, o. FÖRE-BOMMA] bomma för, tillbomma (dörr l. fönster o. d.); i sht i p. pf.; förr äv.: spärra (väg) medelst bom. Widekindi KrijgH 321 (1671). Dörrar och fönster (äro) förbommade. Hallström Brilj. 175 (1896). —
(II 3) -BONDSKA förbωn4dska l. fœr-, vard. -bωn4ska, i Sveal. äv. 032, v. -ade; -ning [till BONDSK; jfr t. verbauern] (ngt vard.) göra (ngn) bondsk; ofta i pass. med intr. bet.: bliva bondsk. Rademine Knigge 2: 39 (1804). —
(I 1 c α) -BORG3~2. [fsv. forborgh liksom d. forborg efter mnt. vorborch, motsv. t. vorburg. Jfr FÖRE-BORG]
1) i sht bef. i fråga om ä. tiders borgar l. fasta slott: utanför (urspr.: framför porten till) den egentliga borgen (kärnan l. adelhuset) liggande befästningsanordning, i allm. bestående av en av murar omsluten gård vari ekonomihus, bostäder m. m. funnos; äv. om befästning framför stad l. dyl.; äv. oeg. l. bildl. GR 15: 182 (1543). Balck Musæus Dd 7 b (1596; bildl.). Hästerna ståå (då de skola samlas till Gustav Adolfs liktåg) vppå dhen yttersta Bårgården, eller förborgen. AOxenstierna 1: 105 (1625). RARP 2: 107 (1634). (Riga) ligger på rijckzens grentzer och derföre är såsom een förborgh för heela Lijfflandh. RP 6: 578 (1636). En stor förborg, omsluten af murar och med två bastioner. 2NF 30: 1233 (1920). särsk. [efter lat. limbus inferni] (†) i uttr. helvetets förborg, plats där enligt ä. tiders uppfattning de frommas själar vistades före Kristus’ död o. där sedan själarna av barn som dött odöpta uppehålla sig; äv. oeg. om skärselden. OPetri 2: 159 (1528). Prytz SÖrnestierna C 3 a (1659).
2) (†) i havet framskjutande bärgudde. Linc. (1640; under promontorium). Humbla Landcr. 390 (1740). —
(II B) -BORGA, v.1, -an. [fsv. forborgha, efter mnt. vorborgen, utlåna, gå i borgen; jfr t. verbürgen] (†)
1) refl.: förbinda sig till ansvar (för ngt), gå i borgen (för ngn l. ngt). Verelius 71 (1681). Möller (1790). Heinrich (1814).
2) lämna (ngt) ss. borgen l. pant, belåna; anträffat bl. i p. pf. ss. adj. ÅngermDomb. 1647, s. 65. Dheras huus och heem .. blifwa så förborgade, att dhe .. måste gå ifrån all sin timmelige wälfärd. Johansson Noraskog 3: 437 (i handl. fr. 1673).
4) i uttr. förborga sig ngt, köpa ngt på kredit. (Han hade) welat förborga sig een ring, att skänka åt henne. VDAkt. 1678, nr 316.
Spalt F 2430 band 9, 1927