Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRDEVIND fœr1devin4d l. fö1r- l. fœ1r-, adv. o. sbst. r. l. m. oböjl. ((†) pl. -ar Möller (1790, 1807)).
Ordformer
(for de Wind Rosenfeldt Tourville 9 (1698), voor de vind Gyllengranat SvSjökr. 1: 291 (1840: voor de vinds vändning). för de vind Serenius Iiii 1 b (1757), Trolle Sjöoff. 2: 199 (1870). fördevind HFinlÖ 1: 435 (1730) osv. — för en vind Tegel E14 169 (1612), Rosenfeldt Tourville 13 (1698))
Etymologi
[av resp. efter mnt. vor de wind l. holl. voor de wind, eg.: framför vinden; jfr äv. eng. afore the wind]
sjöt.
I. adv.: med vinden blåsande l. så att vinden blåser akterifrån (från rätt akter in till omkring 45° från denna riktning åt vartdera hållet). Segla platt fördevind, dvs. med vinden rätt akterifrån. Vända fördevind, (numera mindre br.) vända undan vinden. Fienderne kommo för en wind .. seglandes. Tegel E14 169 (1612). Hans segel stå för de vind. Serenius Iiii 1 b (1757). Kaptenen .. försökte att styra fördevind. Trolle Sjöff. 1: 172 (1869). 2NF 29: 702 (1919).
II. (föga br.) sbst.: förlig vind, medvind. Lind 1: 1177 (1749). Skönaste ängel! Jag älskar dig mer än fördevind och piastrar. Wallenberg Gal. 181 (1771; uppl. 1921). 2UB 9: 629 (1906).
Ssg (till I): FÖRDEVINDS-VÄNDNING. sjöt. vändning undan vinden. Gyllengranat SvSjökr. 1: 291 (1840).
Avledn. (till I): FÖRDEVINDARE, r. l. m. sjöt. fartyg som seglar fördevind. NF 5: 657 (1882). Ekelöf Ordl. (1898).

 

Spalt F 2480 band 9, 1927

Webbansvarig