| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRDRAG fördra4g l. fœr-, sbst.2, n. ((†) f.? GR 1: 82 (1523)); best. -et; pl. = ((†) -er Eneman Resa 1: 54 (1711), Celsius G1 2: 290 (1753)).
1) (†) dröjsmål, uppskov; ofta i uttr. hava fördrag med ngt l. hava ngt fördrag, uppskjuta l. dröja med ngt, äv. hava ngn fördrag med ngt, medgiva l. bevilja ngn uppskov l. anstånd med ngt. (Vi) haffua eder her tiil dagx hafft fördragh medh wor skath. GR 3: 40 (1526). Therföre kunde iagh ock icke lenger haffuat fördragh, vthan sende åstadh, på thz iagh skulle förfara idhra troo. 1Tess. 3: 5 (Bib. 1541; NT 1526: fördragha). Thw .. begärer att hans regenskap vthen fördragh förhördt .. bliffwer. GR 17: 444 (1545). Iagh (beder) att thetta, på några wekor tilgörandes, motte hafwas fördragh. Petreius Beskr. 2: 116 (1614). Saken tål intet fördrag. Möller (1790). Afzelius Sag. 5: 140 (1843). Cavallin (1875; angivet ss. gammaldags).
2) (†) i uttr. icke hava fördrag (att göra ngt), icke hava ngt fördrag, icke tveka l. draga sig l. hava försyn för att göra ngt. GR 1: 23 (1521). Han (skall) betala fåret fyradobbelt igen, effter han sådant giordt haffuer och icke hadhe thet fördragh. 2Sam. 12: 6 (Bib. 1541). Det missbruk, som med Sammet och dyra sidentyger föröfvades, i det ringare mäns och Borgares hustrur ej hade fördrag, at därmed gå klädde. Gyllenborg PVetA 1757, s. 13. Adlerbeth Ant. 1: 40 (c. 1792).
3) (†) i uttr. hava (äv. hålla) fördrag med (äv. av) (ngt) l. hava (ngt) fördrag (äv. i fördrag), avstå l. avhålla sig från (ngt), låta bli (att göra ngt); underlåta (ngt). At han .. haffuer fordragh ath twingha the bönder tiil ath giöre honum affradt paa nyth. GR 3: 129 (1526). Huar the kunde bekoma att anrickta någet vbestondh, haffue the thet icke i fordragh. Därs. 11: 370 (1537); jfr 2. När någhor, som godh rådh haffuer til at hielpa sinom arma nästa vthi hans nödh, haffuer thet likwel fördragh. LPetri Mandr. D 4 b (1562). Medh all öfuerflödigheet i maat och drick, kläder och monga gästers biudande, skal hafuas fördragh. KOF II. 1: 243 (1659). Hwijla, thet är, vppehålla och hafwa fördragh aff arbete. Rudbeckius Luther Cat. 52 (1667). Wi (måste på sabbaten) hålla fördrag med syndigt arbete och förehafwande. Swedberg SabbRo 1206 (1697, 1712). Liljestråle Kempis 71 (1798). MarkallN 2: 50 (1821).
4) överseende, tålamod, fördragsamhet; numera bl. (i sht i religiös stil) i uttr. hava fördrag med (ngn, ngns svagheter o. d.). Serenius X 1 a (1734). Christus sjelf, har han icke .. med fördrag ansett .. många af sina samtidas meningar? LBÄ 5—6: 48 (1797). Herr löjtnanten får vara god och hafva fördrag med den stackars sjuklingen. Carlén Rosen 603 (1842). Man ska’ ha’ tålamod och fördrag, så går det nog. Strindberg SvÖ 2: 285 (1883). Han skall icke hava fördrag med edra överträdelser och synder. Jos. 24: 19 (Bib. 1917).
5) överenskommelse, avtal; konvention; traktat; numera nästan bl. om överenskommelse mellan (suveräna) stater l. regeringar, mellan krigförande makter o. d.; äv. konkret om urkund l. dokument som innehåller bestämmelserna i en dylik överenskommelse. Sluta fördrag. GR 1: 82 (1523). Thet .. är kommet til fördrag och fridstånd med the Rytzar. LPetri Boot A 2 b (1558). Som sielfwe af them alle vnderskrefne och förseglade Fördraget vthwijser. FredsfördrStolbova 1617, s. A 3 a. Ehwem som gör något fördragh (contract) medh någon .. then skal lofwan och tilsäyelse hålla til pricka. Schroderus Comenius 856 (1639). Redan under Romulus ingingos fördrag med Alba och Lavinium. Lysander RomLittH 175 (1858). Konungariket Sverige ansluter sig till internationella fördraget af den 14 oktober 1890 angående godsbefordring å järnväg. SFS 1908, nr 38, s. 1. jfr FREDS-, GRÄNS-, HANDELS-, STATS-, UNIONS-, VÄNSKAPS-, ÄKTENSKAPS-FÖRDRAG m. fl. — särsk. (†) övergående i bet.: villkor, betingelse. (Severin Norby) vpgaff Slottet, på thet fördragh, at han skulle .. behålla vthi sin Lijffztijdh Sölfzborgh Slott och Lähn. Girs G1 61 (c. 1630). Palmblad Fornk. 2: 565 (1845).
B: FÖRDRAGS-BROTT. brott mot l. brytande av bestämmelse(r) i ett fördrag. FördrStumsdorf 1635, s. B 2 b. —
-ENLIG. (fördrag- 1880) som står i överensstämmelse med innehållet i ett fördrag, traktatmässig. Kolmodin Liv. 1: 59 (1831). De genom fördraget 1727 bestämda subsidier utgingo fördragsenligt blott i tre år. Malmström Hist. 2: 37 (1863).
Avledn.: fördragsenlighet, r. l. f. —
-HAMN. (förr) för utländska (europeiska) fartyg enligt fördrag öppen hamn i Kina o. Japan, traktathamn. NF 7: 1287 (1884). Nyström NKina 2: 158 (1914). —
-HANDEL. (†) underhandling om (o. förslag till) fördrag. At then Polniske Kronan på een offenteligh Rijkzdagh .. samma Fördragzhandell giller. FördrStumsdorf 1635, s. B 3 b. —
-MÄSSIG. fördragsenlig; äv.: (ordnad l. fastställd o. d.) genom fördrag. Nordström Samh. 2: 5 (1840). Förbindelsen mellan de båda länderna var fördragsmessigt bestämd genom Hannoverska alliansen. Svedelius i SAH 55: 303 (1878).
Avledn.: fördragsmässighet, r. l. f. —
-TEORI. rättsfil. vanl. i sg. best., om den teori enl. vilken samhället (staten) uppkommit gm överenskommelse mellan individerna. Bolin Statsl. 2: 253 (1871). 2NF 24: 578 (1916). —
Avledn.: fördragsvidrighet, r. l. f.
Spalt F 2486 band 9, 1927