| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖREFALLA fö3re~fal2a l. fœ3-, v.1 -faller, -föll, -fallit, -fallen; se för övr. FALLA. vbalsbst. -FALL (se FÖRE-FALL).
1) (†) komma inför (ngn) l. fram till (ngn), komma till (ngns) kännedom; äv. abs.: komma fram, bliva känd; jfr FÖREKOMMA, v.1 I 1 b. Så äre oss och någre andre högwicktige saker .. förefalne. GR 13: 266 (1541). Hafver jagh af dhe kundskaper här förefaldne äre förnummedtt. OxBr. 5: 17 (1612). AJGothus ThesEp. 3: 3 (1619).
2) (†) komma för (ngn), komma i (ngns) tankar l. erinring, falla (ngn) in; jfr FALLA FÖRE 1, FÖREKOMMA, v.1 I 1 b γ. Ekman Siönödzl. 140 (1680). Strax föreföllo honom de tankar, som torde denne blifvit utsänd i mordiskt upsåt. Celsius E14 216 (1774).
3) te sig för (ngn på visst sätt), synas, tyckas; ge intryck av (att vara ngt); ofta opers.; jfr FALLA FÖRE 2, FÖREKOMMA, v.1 I 5. Han förefaller (att) vara en pålitlig man. Han förefaller (att vara) trött. Tiden föreföll honom lång. Saken förefaller (mig) otrolig, mystisk, bekant. Det förefaller (mig) otroligt, att han redan är frisk igen. Det förefaller (mig), som om han trivdes bra. Det förefaller mig, att han blir orättvist behandlad. Ty torde Eder sällsynt förefalla, at jag .. framträder, at begära et Nåde-tecken af Eder. Tessin Bref 1: 118 (1752). Detta berg föreföll gossen .. nästan som ett under. Wirsén i 3SAH 2: 141 (1887). Han föreföll ha en bestämd afsikt med sitt besök. Strindberg HMin. 2: 36 (1905). — (†) Nogsampt vitterligit såsom och naturligit är, huru hårdt alle menneskier sådanne sorgelige lägenhet (som ett dödsfall) förefalle. RA 3: 154 (1593).
4) (i sht i skriftspr.) komma till synes, visa sig, yppa sig, möta; komma i fråga; jfr FÖREKOMMA, v.1 I 7; numera bl. med abstr. subj., i sht betecknande omständighet l. arbete, göromål o. d. AJGothus ThesArithm. 100 (1621). Dock förefalla omständigheter, då (osv.). Ödmann AnvSkrift. 31 (1822). Allt som det förefaller, (dvs.) allt efter omständigheterna. Dalin (1852). Göromål, som inomhus kunna förefalla. Björkman (1889). — (†) Effter sadane entlige menungh hwar och eens euangelisten schall predicheren thet euangelium, som (för tillfället) forefaller, så mykit mögeligit wette att accommodere. Ludvigsson Norman 7 (c. 1550). Ther något uti Kyrckiobyggnaden förefaller at giöra af nyo, laga eller förbättra. Kyrkol. 19: 13 (1686). — särsk.
a) i p. pr., förr äv. i p. pf., särsk. i mer l. mindre adjektivisk anv. Vid förefallande behov. Vid förefallande tillfälle(n), förr äv. lägenhet(er) l. läglighet(er), förr äv. vid förefallen lägenhet. GR 16: 719 (1544). Wijdh förefallen lägenheet. HSH 9: 182 (1639). En .. köksjungfru, som vill deltaga i öfriga inomhus förefallande göromål. GHT 1895, nr 218, s. 4.
b) (†) med mer l. mindre konkret subj.: finnas, förefinnas, förekomma. The månge lijkaliudande Ord och Stafwelser, hwilka vthi Swenskan förefalla. Arvidi 33 (1651). I Leke-Bergslagen förefalla sköna Kalkbrott. Tuneld Geogr. 1: 147 (1773). Lignell Dal 1: 36 (1851).
5) (i skriftspr.) om händelse l. tilldragelse o. d.: hända, ske, försiggå; äga rum, tilldraga sig, inträffa; jfr FÖREKOMMA, v.1 I 8. Hvad nytt har förefallit? Schultze Ordb. 1002 (c. 1755). Åtskilliga småstrider föreföllo utefter Peene. Malmström Hist. 5: 156 (1877). Nästa dag visade sig Pål som om ingenting förefallit mellan dem. Benedictsson FruM 266 (1887). Rudin OrdUngd. 3: 62 (1903). jfr (†): Hwadt för parthandell .. någre stedts förefalle. GR 12: 266 (1539). — särsk. (†) refl.: tilldraga sig, inträffa. Så har och nu .. i Skåne, een sådan Casus sig förefullit. VDAkt. 1708, nr 280.
Spalt F 2535 band 9, 1927