| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖREHÅLLA fö3re~hol2a l. fœ3-, v.1 -håller, -höll, -hållit, -hållen; se för övr. HÅLLA. vbalsbst. -ANDE, -NING (numera bl. i bet. 6, Linc. (1640; under subjectio; i bet. 2), Höijer MusLex. (1864; i bet. 6)).
1) (†) till FÖRE- I 1: hålla l. lämna fram (ngt) åt (ngn); hålla (ngt) för ögonen på (ngn); äv. bildl. At tu same Artickler Cammerskriffwerne skalt före holle, och bekomme lathe. GR 18: 378 (1547). På ena sidan förehölt en hämnande Plågeanda dem en spegel, hvaruti de sågo alla sine lasters vederstyggeliga Vanskapelighet. Ehrenadler Tel. 751 (1723). Det allena är det rätta Evangelium, som förehåller oss Christum. Borg Luther 2: 662 (1753). Svedelius i SAH 55: 160 (1878). — särsk. närmande sig bet.: förespegla (ngn ngt). Then löön som förehålles offuan effter. Filipp. 3: 14 (Bib. 1541; Bib. 1917: den segerlön som hålles framför oss).
2) (†) till FÖRE- I 1, 4: bringa (ngt) till (ngns) kännedom, låta (ngn) veta (ngt), tillkännagiva, meddela. GR 8: 135 (1532). Som vij och muntheligen haffve Jöns Månsson någre sådane våre meninger förehollitt. GR 20: 95 (1549). De kände Konung Gustafs stränga sinne .., vågade icke förehålla honom de föreslagna villkoren. Strinnholm Vas. 3: 158 (1823). — särsk.
a) säga (ngt) åt (ngn); tillfråga (ngn) om (ngt). TbLödöse 133 (1589). (Han) förehöltz, om han ähr kommen till att svara i alles theres nampn. RP 7: 170 (1638). Andra dagen förehölt han oss, om vi intet hade lust at gå i tjenst, så ville han genast emploijera oss vid sitt regemente. Dahlberg Lefn. 63 (c. 1755; uppl. 1911).
b) övergående i bet.: undervisa (ngn) i l. om (ngt), lära (ngn ngt). GR 13: 280 (1541). Professor Logices .. förehåller Ungdomen usum Logices. Thyselius HandlLärov. 1: 13 (1620). Eneman Resa 1: 98 (1712). Cavallin (1875).
3) (i skriftspr.) till FÖRE- I 1, 4: framhålla (ngt) för (ngn), påpeka, göra (ngn) uppmärksam på (ngt); erinra (ngn) om (ngt); numera i sht med avs. på ngt olämpligt l. förkastligt (jfr 5). Förehålla ngn det olämpliga i hans beteende. Uthi thetta euangelio warder oss foreholet hurudan en Christen menniskios leffuerne wara skal. OPetri 2: 72 (1528). Äfven presterskapet må förehålla åhörarne deras undersåtliga pligt. Cronholm Bref 44 (cit. fr. 1820). Forssell Stud. 2: 231 (1888). — särsk. (†) i uttr. förehålla ngn om ngt, göra ngn uppmärksam på ngt, erinra ngn om ngt. (De) hafve varit till ordz medh oss och allvarligen oss förehollet om nogre artickler. RA 1: 552 (1547). BtÅboH I. 5: 64 (1688).
4) (†) till FÖRE- I 1, 4: tillhålla (ngn att göra ngt); ålägga; uppfordra, uppmana, förmana (ngn) till (ngt). Fföre holle och fförmane .. allmoghen .. at the .. late beffinne sigh veluillige och redebogne. HFinlH 2: 251 (1547). Rådstugurätten förehölt henne at bekänna sanningen. VRP 19/2 1733. Hon hade med de unga allt fördrag, / Men förehöll dem aktsamhet bland männer. CVAStrandberg 5: 191 (1862).
5) till FÖRE- I 1, 4: framhålla för (ngn) det olämpliga l. förkastliga l. oriktiga i (ngt som han gjort); förebrå (ngn ngt); förr stundom övergående i bet.: anklaga, beskylla (ngn) för (ngt). Hans slarv förehölls honom, äv. han förehölls sitt slarv. OPetri Tb. 152 (1527). ConsAcAboP 5: 75 (1680). (Han hade) oförställdt förehållit honom allt hvad hos honom funnits klandervärdt. De Geer Minn. 1: 164 (1892). — (†) utan sakobj.: förebrå, klandra, tillrättavisa (ngn). En gång måste jag allvarligt förehålla honom. Lilljebjörn Minn. 46 (1874).
6) (†) till FÖRE- I 10: hålla före, anse. Berchelt PestOrs. A 3 a (1589). Ett .. bärg, hwilket (som Damascenus .. och flere aff the höghlärde thet förehålla) haffuer warit Thabor. Phrygius HimLif. 11 (1615). Schultze Ordb. 1789 (c. 1755).
7) (†) till FÖRE- I 4: hålla (ett anförande o. d.) för (ngn). Then Gudztienst, som the Andelige til then tijdh oss förehollet hadhe. Tegel G1 2: 200 (1622). Han kallade sina tvänne Barn .. til Sig, och förehölt dem följande Tal. Tessin Bref 2: 84 (1754). HSH 16: 301 (1769).
8) [efter t. vorhalt] mus. ss. vbalsbst. -ning: förhållning (se FÖRHÅLLNING, sbst.3). Förehållning. Det förhållande som inträffar, då en eller flera toner från ett föregående accord quarligga mot en inträdande främmande harmoni, der de endast tillfälligt upptaga rummet för dithörande väsendtliga toner, för att omedelbart derpå i dessa ingå eller upplösa sig. Höijer MusLex. (1864).
Spalt F 2546 band 9, 1927