för- | SAOB

Publicerad 1927

FÖR- ssgr (forts.):

(II B) FÖR-GILLING, f. [till GILLA, godkänna] (†) gillande, godkännande. SUFinlH 2: 266 (1606). —

(jfr II B) -GIR, r. l. m. (i bet. 1) l. n. (i bet. 2). [väl eg. vbalsbst. till ett ej uppvisat förgira (till GIR)] (†)

1) skeppsb. fogning mellan två snedt avskurna timmer. Witt Skeppsb. 50 (1857).

2) vindsked (av två vid takåsen snedt hopfogade bräder). Byggemästaren (har) .. låtit nedtaga östra Förgiret på domkyrkian. VKP 30/5 1741. —

(II 2 c) -GISSLAD, p. adj. [jfr GISSLAN] (†) som blivit given l. satt som gisslan. Schultze Ordb. 1495 (c. 1755). —

(I 3) -GIVA, v.1 (†)

1) meddela, tillkännagiva. Om then twll maa tw them saa förgeffwa ath … GR 3: 214 (1526).

2) föregiva. Hertig Johan och hertig Carl kunne och till efventyrs förgifve att vestgiötherne och smålenningerne schole hålle medh them. RA 2: 227 (1568). Fernander Theatr. 60 (1695).

Spalt F 2701 band 9, 1927

Webbansvarig