Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRHALNING förha4lniŋ l. fœr-, i Sveal. äv. 032, förr äv. -HALING, r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 1) -ar.
Ordformer
(-ing 1525—1711. -ning 1524 osv.)
vbalsbst. till FÖRHALA, v.1 — särsk.
1) (numera i sht i historisk stil) till FÖRHALA II: handling(en) att draga ut på tiden med ngt l. förhållande(t) att ngt fördröjes osv.; särsk.: försök att under förevändningar l. med fagra löften o. d. uppehålla ngn l. en sak; förr äv. konkretare: uppskov, dröjsmål, försening, tidsutdräkt. Om wy skola .. wtann forhalningh faa wort (gods) igen. GR 1: 222 (1524). Lösze Skotzmål och Forhalinger. Därs. 10: 225 (1535). Riksens angelägenhet tol offta ingen förhalning. Swedberg Dav. § 98 (1713). Det är så sällan det från deras (dvs. turkarnas) sida ges rent besked, allt är förhalning, undanflykter och dubbelspel. Quennerstedt Bender 12 (1910). — i numera obr. uttr. Thet han giorde upaa en forhalning (dvs. för att förhala saken). OPetri Tb. 43 (1525). Gudz förhaalning medh syndarena (dvs. långmodighet i att straffa). L. Paulinus Gothus OErici 32 (1615).
2) sjöt. o. tekn. till FÖRHALA III. Triewald Konst. 69 (i handl. fr. 1731). Hägg Flottan 64 (1904).
Ssgr (i allm. till 2): FÖRHALNINGS-BOJ. sjöt. boj i vilken en tross l. kabel fastgöres vid förhalning av ett fartyg. Frick o. Trolle 217 (1872). —
-GODS. sjöt. sammanfattande benämning på trossar l. kablar som användas vid förhalning av ett fartyg. Frick o. Trolle 21 (1872). —
-LINA. tekn. TT 1902, M. s. 147. —
(1) -POLITIK. Lundström LPGothus 3: 43 (1898). —
-SPEL. sjöt. gångspel som användes vid ett fartygs förhalning. TT 1885, s. 15. —
-TROSS. sjöt. —
-VINSCH. sjöt. jfr -SPEL. VFl. 1913, s. 69.

 

Spalt F 2733 band 9, 1927

Webbansvarig