Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRHANDENVARO förhan3den~va2rω l. fœr-, r. l. f.; best. -n.
(i skriftspr.) förhållande(t) att vara för handen; förefintlighet, tillvaro, existens. Till det myckna, man velat frånkänna Machiavelli, hörer äfven förhandenvaron af en ”lära”. Bolin Statsl. 1: 63 (1868). (Hjort-)Släktet utmärkes (bl. a.) genom .. förhandenvaron af långa öfre hörntänder hos hannen. 2NF 11: 1467 (1909).
Spalt F 2735 band 9, 1927