| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖR- ssgr (forts.):
1) hopa, sammanföra l. hoptränga (ngt) i (alltför) stor mängd. Thet lärer uthan tvifvel caussera oss krig öfver thet Tyske kriget, och så blifva våre saker förhopade. RP 8: 334 (1640). Tiällmann Gr. 146 (1696). särsk. refl. Tårarna förhopade sig .. hos alla dem, som hörde häruppå. AsiatB 1: 187 (1741).
2) överhopa (ngn med ngt). K. M:tt (dvs. Karl X Gustav) hafwer .. warit medh så månge fiender förhopat. RARP 7: 175 (1660). —
-HOPP. [jfr ä. d. forhaab; vbalsbst. till FÖRHOPPAS] (†) hopp, förhoppning, förväntan, utsikt. GR 1: 113 (1523). (Det) war nu godt förhop, att them .. skulle seger .. widerfaras. Svart G1 18 (1561). Emot alltt förhopp. RP 1: 49 (1627). Att få generalslönen är inttett förhop till. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 2: 112 (1706). —
(II 1 a γ) -HOPPA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v.1, -ning. ridk. låta (häst) hoppa så mycket att förmågan att hoppa blir nedsatt; äv. i p. pf. ss. adj. Ryttaren har förhoppat sin häst. Hästen är förhoppad.
Spalt F 2746 band 9, 1927