| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRHOPPAS förhop4as l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förho´ppas Weste; förhå`ppass Dalin), v. dep. -ades; förr äv. FÖRHOPPA, v.2 -ade. vbalsbst. -NING (se d. o.); jfr FÖR-HOPP.
I. (†) FÖRHOPPA: (kunna) förvänta l. hoppas (ngt l. att ngt skall ske), hoppas på (ngt); äv. opers. i uttr. mig (l. oss osv.) förhoppar (att ngt skall ske), jag (l. vi osv.) hoppas osv. At vj med them epter thenne dag god fred förhope. GR 1: 250 (1524). Apg. 24: 26 (NT 1526). GR 5: 229 (1528; opers.). Then ståteliga Belöning wij förhoppade. Widekindi KrijgH 137 (1671). — särsk.
a) i p. pr. förhoppande l. förhoppandes med pass. bet.
α) ss. adj.-attribut: som man väntar l. hoppas på. Huad forhoppendis hielp kon: Ma:t tiil Dan: förmodher, med skiip at bekomma aff niderland. GR 10: 77 (1535). Vår förhoppande fred. Ekeblad Bref 2: 141 (1659).
β) i uttr. det är förhoppandes att osv., det är att förvänta l. man kan vänta att osv. Rut 1: 12 (Bib. 1541).
γ) i uttr. ngt är till förhoppandes l. (med indirekt obj.) ngn är till förhoppandes att osv., ngt är att vänta l. hoppas på resp. ngn kan hoppas att osv. At them intit war til förhopandes, at the skulle kunna få wenskap i gen. OPetri Kr. 138 (c. 1540). Att god afgång vore till förhoppandes. CRBerch (1774) i 3SAH 28: 246.
b) i pass.: (kunna) vara föremål för förväntan l. förhoppningar; särsk. i p. pf. ss. adj.: som man väntar l. hoppas på. Then förhåpade skatten. Fosz 208 (1621). Lijdelig winterwäder förhoppas vthi thesse daghar. Fuhrman Alm. 1657, s. 5. Så länge .. (konung August) vore behållen, kan den allmänna välferden aldrig af någon rättsinnig förhoppas. Nordberg C12 1: 551 (1740). Intetdera har af mig blifvit sökt, väntadt eller förhoppadt. Geijer I. 8: 468 (1825).
II. FÖRHOPPAS, v. dep.
a) (numera bl. ngn gg i arkaiserande spr.) i förb. med objekt, numera bl. inf. l. att-sats: hysa förväntan att (ngt som man önskar) skall gå i uppfyllelse, hoppas (ngt l. att ngt skall ske), hoppas på (ngt); förr ngn gg i allmännare anv.: förvänta, förmoda; förr äv. opers. i uttr. mig l. oss förhoppas (att ngt skall ske) o. d., jag l. vi hoppas osv. Saa förhopes oss thet inghen .. wender oss thet tiil förwitelse. GR 1: 31 (1521). O at .. Gudh gåffue migh thet iagh förhoppas. Job 6: 8 (Bib. 1541). Mitt .. såsom migh förhoppas nyttiga arbete. Balck Es. 12 (1603). Schultze Ordb. 1818 (c. 1755). Afzelius Sag. 7: 82 (1853). Lagerlöf HomOd. 262 (1908). — särsk. (†) med bestämning inledd av prep. till, betecknande person av vilken ngn hoppas ngt; jfr b. Så förhoppes oss til idher dandemen alle atj icke taghe idher någhot vbestond (dvs. oroligheter) före. GR 7: 294 (1531).
b) (†) med bestämning inledd av prep. (up)på l. till: sätta sitt hopp till (ngn l. ngt), förtrösta på (ngn l. ngt), hoppas på (ngn l. ngt). Min siäl förhopadhes vpåå herran. OPetri MenFall O 2 a (1526). Muræus Arndt 1: 113 (1647).
c) i p. pr. förhoppandes, se I a.
Spalt F 2747 band 9, 1927