| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRHÄNGA förhäŋ4a l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v.2 -er, -de, -t, -d; se för övr. HÄNGA. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (†) medgiva (ngt), tillåta. (Han) Begärte (att) Rijkz Råd ville .. förhängja ett anstånd med saaken. RP 1: 214 (1629); jfr 3.
2) (†) släppa till, vedervåga, riskera. Sedan wele wij gerne göre huad .. vdij wor magt och formögenhett är, Och forhengie hoss E: k. alt thet oss mögeligit är. GR 11: 161 (1536). Khon: Ma:tt till Swerige .. haffuer forhengt .. Landh. Lewthe, och all hans nådz welfardt, hoss hans Khon: höghett. Därs. 326 (1537). Vij haffve förhengt och våget tin fatige broder (dvs. hertig Johan) sampt her Steen (Leijonhufvud) med myckit ärligit folck. Därs. 29: 467 (1560).
3) (†) foga l. förordna (ngt l. att ngt sker), styra för (ngn på visst sätt); ofta i uttr. förhänga ngt över l. med ngn, låta ngt vederfaras l. övergå ngn, pålägga ngn ngt. Therförre skole wij .. oss låta nöja med thet som Gud behagat hafwer med H. F. N. S. at förhengia. Gustaf II Adolf 98 (1622). Säll är den, som .. / .. lyckan så förhänger, / At han får blifva qvar och plöija fadrens jord. Rosenfeldt Vitt. 187 (1686). Vi som fångar måste låta oss behaga, hvad dem (dvs. ryssarna) behagar öfver oss förhängia. CPiper (1710) i HH XXI. 1: 46.
4) ridk. i fråga om förskjutning av ryttarens kroppstyngd åt ena l. andra sidan av hästens medellinje.
a) intr., förr äv. refl., om ryttare: sitta över, hänga utåt. KrigVAH 1828, s. 17. Förhänger ryttarn sig till venster, .. så motverkar han med hufvudet åt höger. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 60 (1836).
b) (†) tr.: komma (ryttare) att sitta över. På det att .. (fötterna) ej må glatta ur .. (stigbyglarna), när hästen tager marken efter språnget, hvilket kunde skrämma hästen och förhänga ryttaren. Platen HlednRytt. 45 (1856).
c) ss. vbalsbst. -ning; numera företrädesvis konkretare ss. benämning på en i balansridning ingående gymnastisk övning. KrigVAH 1828, s. 17. Förhängning af kroppstyngden uppstår ovillkorligen (vid ”bukighet hos ryttaren”). Ehrengranat Ridsk. II. 1: 6 (1836). RidI 1914, s. 175.
5) (†) fäkt. göra (parad) för att avvärja hugg åt någondera sidan utom fäktplanet; anträffat bl. dels i p. pf. ss. adj. om parad, dels ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv. ss. benämning på parad tjänande att avvärja hugg åt någondera sidan utom fäktplanet. Förhängningar användas egenteligast emot dem, som .. hugga .. snedt .. åt någondera sidan. Ling 3: 710 (1820). LednHandterHugg. 11 (1841). Prim (Förhängd Secund) Paraden. FWahlfelt (1847) i TGymn. 2: 511.
Spalt F 2768 band 9, 1927