Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖR- ssgr (forts.):
(II 3) FÖR-HÄRLIGA förhæ4rliga l. fœr-, i Sveal. äv. 0302 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v. -ade; -are (tillf., Levertin Diktare 18 (1898), Laurin KonstSv. 115 (1915)). [liksom d. forherlige efter t. verherrlichen; jfr HÄRLIG] giva (ökad l. ny) glans l. härlighet åt (ngn l. ngt), försköna; numera bl. dels (i religiöst spr.): upphöja (ngn) till gudomlig härlighet, förklara (se d. o. 2 b), äv.: skaffa l. vinna pris l. ära åt, göra prisad o. ärad, dels (i sht i vitter stil): (i dikt o. d.) göra (ngn l. ngt) till föremål för pris o. lov, framställa ss. härlig, lovprisa, lovsjunga, beprisa, upphöja; äv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. Serenius Z 2 b (1734). Jakterna, som förherrligade utsigten af Mälarens Cytheriska stränder. Bellman 1: 14 (1794). Dödens natt skall upphöra; .. din kropp uppträder, förherrligad. Lehnberg Pred. 1: 149 (c. 1800). Alla Greklands stater täflade om att förhärligas af .. (Pindaros’) sånger. Tegnér (WB) 2: 345 (1816). Gården var förfallen, men har .. uppstått i förherrligadt skick. Allvin Mo 157 (1857). (Vår själ) Förherrligas .. af stora sorger. Ridderstad SDikt. 2: 70 (1858). Arbeten, som förhärliga den fria erotiken. PT 1904, nr 76 A, s. 3. Stunden är kommen att Människosonen skall förhärligas. Joh. 12: 23 (Bib. 1917). Fader, förhärliga ditt namn. Därs. 28. —
(I 6) -HÄRSKA3~20 (fö`rhä´rrskannde Dalin), äv. 040 (jfr anm. 2:o sp. 2313). [efter t. vorherrschen o. tidigast förekommande bl. i p. pr. ss. adj.; jfr d. forherskende] (företrädesvis) härska l. råda, hava övervikten l. överhanden, starkast framträda, överväga; ofta i p. pr. ss. adj. Hava, intaga en förhärskande ställning. Det förhärskande draget i hans karaktär. Fries BotUtfl. 1: 183 (1843). Den grå färgen är hos .. (trädsångarsläktet) förherrskande. Nilsson Fauna II. 1: 294 (1858). En förgrund af grönska, hvari palmernas löfverk förherrskade. Kræmer Orient. 81 (1866). I .. (Ostturkestan) förherskar nordostlig och ostlig vind. SD(L) 1896, nr 390, s. 9. —
(I 1 a) -HÄST3~2. [jfr t. vorderpferd] i sht mil. häst som (jämte en annan l. flera andra) är främst inom ett spann. Den ena (postiljonen) rider på wänstre Stånghästen, och den andra på wänstre Förhästen. FörordnPostväs. 1718, s. A 2 b. ExFältartill. 1885, s. 91.

 

Spalt F 2773 band 9, 1927

Webbansvarig