Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖR- ssgr (forts.):
(II 1 a γ) FÖR-KELA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313). (-käla 1895) (ngt vard.) bortklema; nästan bl. i p. pf.; jfr FÖR-KLEMA. Du bortskämda, förkelade barn! Carlén Rosen 366 (1842). SD(L) 1909, nr 317, s. 1. —
-KERA, v.1, se FÖR-KÄRA. —
(II A) -KERA, v.2, -ing. (-kär- 1558—1621) [liksom d. forkere efter mnt. vorkeren l. t. verkehren, vända om, vända bakfram l. upp o. ned; jfr FÖR-KERD, FÖRKEREN] (†)
1) förändra (ngt); äv. refl. med intr. bet.: förändra sig, förändras. Svart G1 82 (1561). Hoo kan giord saak förkäre? Fosz 270 (1621). The gamble Sedher sigh förkära, / Then störste Tiwff gör man mest ähra. Därs. 330. särsk.: förvränga (ngt). At man sanningen kan förkäre. Svart Gensv. H 4 b (1558).
2) [jfr motsv. anv. av ä. d. forkering] ss. vbalsbst. -ing i uttr. spela förkering, bedraga; jfr FÖRKEREN slutet. Bakvänd handelen är; förkering spelas i verlden. Nicander GSann. 15 (1766).

 

Spalt F 2791 band 9, 1927

Webbansvarig