| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRKLARING förkla4riŋ l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förkla´ring Weste), förr äv. FÖRKLARNING, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
1) (†) till FÖRKLARA 1: klarning. Een Brännevijnss panna stoodh på till förklarningh. ManhaftLöjtn. 45 (1666).
2) (numera knappast br.) till FÖRKLARA 2; äv. konkretare: ljus, glans. Ekblad 200 (”201”) (1764). En mild förklaring, efterglansen af en förgången sol, .. dröjde ännu öfver björkarnes ljusgröna löf. Topelius Vint. II. 1: 326 (1881); jfr 3 slutet.
3) (i religiös stil) till FÖRKLARA 3. Phrygius HimLif. 31 (1615). Dominica VII. Trinitatis, predikas i Högpredikan, om Christi Förklaring. Kyrkol. 14: 6 (1686). De trognas lekamliga förklaring i uppståndelsen. Melin Pred. 3: 126 (1852). — särsk. (i högre stil i allm.) till FÖRKLARA 3 slutet. Kungens håg var lätt i morgonstunden; / I förklaring hans anlet sågs. Runeberg 1: 439 (1844).
4) till FÖRKLARA 4. Förklaring av l. till l. över ngt, förr äv. på ngt. Wilia wij doch lekawäl gifwa här en lithen förclaring vpåå (dvs. på fadervår) för the eenfåldighe. OPetri MenFall G 1 a (1526). Lutheri Förklarning (till katekesen) är mycket härligh, och moste ju änteligen läras. Emporagrius Cat. A 5 a (1669). En viss Prästs förträffeliga förklaring öfver det härliga Evangelium om ytterste Domen. Dalin Arg. 2: 407 (1734, 1754). Vil någorthera parten Rättens förklaring öfver dom eller utslag söka. RB 24: 10 (Lag 1734). Denna förklaring (av Karl i ”Karlavagnen” ss. nomen proprium) är .. omöjlig. EHTegnér i Ydun 1870, s. 66. — jfr BIBEL-, KATEKES-, ORD-, SAK-, TEXT-FÖRKLARING m. fl. — särsk.
a) jur. till FÖRKLARA 4 b, i fråga om autentisk lagtolkning. RP 4: 108 (1634). Finnandes Hans Kongl. May:t skäligt giöra i thetta måhl then Förklaring öfwer Landz-Lagen, at (osv.). Schmedeman Just. 758 (1682). RF 1809, § 83. Kungl. Maj:ts nådiga förklaring av lagen den 4 maj 1906. SFS 1918, s. 217 (rubrik). — jfr LAG-FÖRKLARING.
b) (i sht förr) ss. vbalsbst. -ing (-ning) i sg. best., pregnant om (ss. lärobok använd) förklaring till Luthers lilla katekes. Emporagrius Cat. M 5 a (1669).
5) till FÖRKLARA 5. Giva en rimlig l. naturlig förklaring av ngt. GR 9: 216 (1534). Där har ni förklaringen till mina föga höfliga ord. Lundegård Prom. 2: 51 (1893). I berörda förhållande ligger förklaringen på, att alla sjukdomar ansågos ha sitt upphov i brist på eller övermått av sömn. Hallström LevDikt 46 (1914). — jfr ORSAKS-, VÄRLDS-FÖRKLARING m. fl. — särsk.
a) (†) om motiveringen till en dom. Dee 9 argumenta Krigzrätten haffver infört uthi förklaringen på domben, som skulle fällas öffver Anders Hendrichsson. RP 6: 130 (1636).
b) [efter lat. declaratio] filos. (†) sammanfattande benämning på de olika sätten att angiva ett begrepps l. en föreställnings innehåll. Lindblom Log. 236 (1836). Borelius Log. 62 (1863).
6) till FÖRKLARA 6 o. 7. Det kom till en förklaring emellan dem. RA 3: 92 (1593). Emot farhågorna för de stora kostnaderna afgaf han sin förklaring, att ”ingen stat har en öfvad armé för så billigt pris som Sverige”. Rundgren i 3SAH 2: 89 (1887). — jfr AKTS-, BANKRUTT-, KRIGS-, MYNDIGHETS-, NEUTRALITETS-, OAVHÄNGIGHETS-, OMYNDIGHETS-, PROGRAM-, REGERINGS-, SJÄLVSTÄNDIGHETS-, TROS-, TROHETS-, VILJE-FÖRKLARING m. fl. — särsk.
a) kansl. o. jur. till FÖRKLARA 7 b. Infordra förklaring. Avgiva förklaring l. inkomma med förklaring. Utställa l. kommunicera till förklaring. Stiernhielm VgL 108 (1663). Viss .. tid, inom vilken underdånig förklaring över besvären må avlämnas till Konungens befallningshavande. SFS 1920, s. 2347. — jfr SJÖ-FÖRKLARING.
b) kansl. till FÖRKLARA 6 d o. 7 b: resolution, utslag. H. K. May. Nådige Resolution Och Förklaring på the beswär, Postulater och Klaghepuncter som aff Rijkzens Almoghe .. andragne äre. (1627; rubrik). Kongl. Rättens resolution och förklaring. 3Saml. 7: 106 (1670). Schmedeman Just. 1528 (1698).
c) till FÖRKLARA 7 e (l. 6 c). Riccoboni Catesby 67 (1761). Inför hans glödande förklaring drar hon sig tillbaka. Sylwan (o. Bing) 1: 457 (1910).
-FÖRSÖK. i sht till 5. Det misslyckade förklaringsförsöket. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 220 (c. 1838). —
(2, 3) -GLANS. (i vitter stil) På mitt anlete göts hoppets förklaringsglans. Elgström (o. Ingelgren) 63 (1810). —
(5) -GRUND, r. l. m. Lutteman Schulze 168 (1799). Det gifves .. endast tvenne möjliga förklaringsgrunder för Herr Södermarks afhandlingssätt. Tegnér (WB) 2: 327 (1815). —
(4, 5) -ORD. (numera knappast br.) förklarande ord, förklaring. Rydén Pontoppidan 260 (1766). Tybeck KränktSann. (1824; i titeln). —
(2, 3) -SKEN. (i vitter stil) äv. bildl. Ett förklaringssken nedströmmade från fästet på kullar och bergstoppar. CFDahlgren 5: 17 (1832). —
(3) -STUND. (i religiös stil) äv. bildl. (En kristens) yttersta förklaringsstund. Thomander 1: 174 (1829). Hvad din bristande blick i afskedets förklaringsstund uppenbarade. Wallin Rel. 4: 419 (1831). —
-SÄTT. i sht till 4 o. 5. LittT 1795, s. 230. Sins emellan något afvikande förklaringssätt. Rydqvist SSL 4: 137 (1868). —
(4, 5) -VIS, adv. (i skriftspr.) i form av l. ss. förklaring, till förklaring. Tillägga förklaringsvis. Calonius 3: 111 (1804).
Spalt F 2799 band 9, 1927