| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRKOVRA förkå4vra l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förko´fra Weste; förkå`vra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -AN, -ANDE, -ING; -ARE (numera bl. ngn gg tillf., Hamb. (1700), TT 1900, B. s. 112 (i bet. 4 d)).
1) (†) förvärva (ngt); äv. i uttr. förkovra sig ngt, förvärva (sig) ngt. (Judas) förkoffradhe sigh en åker vthaff wronghetennes löön. Apg. 1: 18 (NT 1526; Bib. 1541: förwerffde). GR 16: 609 (1544). Medh (de tillhopalagda pänningarna) .. haffua the förkofrat och wunnet 7 Daler. AJGothus ThesArithm. 96 (1621).
2) refl. o. dep.: växa till l. bliva bättre l. gå framåt i ngt avseende. — särsk.
a) (numera knappast br.) om person l. samhälle (land, stad o. d.): gå framåt; särsk.: komma i bättre (ekonomiska) omständigheter, förbättra sin (ekonomiska) ställning, få det bättre, nå större välstånd; förr äv.: få l. skaffa sig större makt o. inflytande; utvidga sitt område l. sin värksamhet. GR 1: 154 (1523). Saulus förkoffradhe sigh jw meer och meer, och offuerwan the Judhar som boodde j Damasco. Apg. 9: 22 (NT 1526; Bib. 1917: uppträdde med allt större kraft). Ibland forna dagars små Konungar hafva de, som midt uti landet ägt deras säte, sig gemenligen Cirkelrundt förkofrat, och småningom utbredt. Tessin Bref 2: 321 (1755). En jordbrukare (ökar) sin Ladugård, sitt arbete och sin åker, när han genast finner Köpare så fort han gitter sig förkofra. Fennia XVI. 3: 41 (i handl. fr. 1761). Lifstidsfångar .. draga dagens tunga utan egen förkofran, ty hvad de sammanbära, tillhörer dem icke. Wallin Rel. 1: 150 (1821); jfr γ. F. .. förkofrade sig efter hand, .. så att han vid sin död var en mäkta rik man. FinBiogrHb. 623 (1897). — särsk.
α) (†) i uttr. få ngt på en förkovring, få ngt till förbättring av sin ekonomiska ställning; möjl. till 4 a. GR 9: 60 (1534).
β) (†) i uttr. förkovra sig av ngt, förbättra sin ställning gm ngt, förtjäna på ngt. Alla the wahrur .., som Kiöpstadzmän skulle förkofra sigh vthaf. GR 7: 548 (1531). Hvar och en har sin åker, den han brukar och förkåfrar sig af. Eneman Resa 1: 98 (1712).
γ) (†) ss. vbalsbst. -an, -ing i konkretare anv.: vinst, förtjänst. Hvar I .. viste edher thär egenom någenn vinning eller förkoffring ath bekomme. GR 28: 144 (1558). Kain tyckte sig finna, det Abel af sin hjord hade större förkofran, än han af sitt jordbruk. Ödmann AnvSkrift. 83 (1822).
b) (numera mindre br.) om ägodelar, förråd o. d.: växa (till), (för)ökas; bliva större l. flera. Gudh welsignar the fromas äghodelar, och när tijdhen kommer, förkoffwra the sigh snarligha. Syr. 11: 22 (Bib. 1541). Bokbeståndet (i stiftsbiblioteket i Linköping) grundlades i början av 1200-talet, och det har förkovrats under vården av vår främsta lärdomssläkt, Benzeliernas. Böök ResSv. 106 (1924).
c) (numera föga br.) om värksamhet, näringsgren o. d., förr äv. om åsiktsriktning l. lära o. d.: gå framåt, hava framgång. Gudz oordh förkoffradhe sigh, och hopen aff läryungana wart meer och meer. Apg. 6: 7 (NT 1526; Bib. 1917: hade framgång). Örtvetenskapen har sedan Linnés tid betydligt förkofrat sig genom de mest ifriga och ihärdiga bemödanden af dess idkare. VetAH 1818, s. 264. Att genom predikande arbeta på kristendomens förkofran uti Finland. Fryxell Ber. 2: 27 (1826). Affären har mycket förkofrat sig. Sundén (1885). — särsk. ss. vbalsbst. -ing i vissa numera obr. uttr.: göra ngt med förkovring, göra ngt med framgång, med godt resultat o. d. Medh stoor Förkoffring predikade (han) Christi Ewangelium. Schroderus Os. 2: 553 (1635). — hava l. få förkovring, hava l. få framgång. OPetri 2Post. 160 b (1530). Hon merker hwar hennes handel kan haffua förkoffring. Ordspr. 31: 18 (Bib. 1541; Bib. 1917: hennes hushållning går väl).
d) (†) om växt o. d.: växa, frodas. Stiernhielm Arch. B 1 a (1644). De (korn) som kommo up, förkofrade sig otroligen. Serenius EngÅkerm. 103 (1727). — bildl. Dieffuulen .. kan ey lijdha then godha sädhenes forkoffring. OPetri PEliæ a 1 b (1527).
e) (†) om människor l. djur: föröka sig; växa till (i antal). Förkoffwren idher vppå iordenne, och warer fruchtsam, och föröken idher på iordenne. 1Mos. 8: 17 (Bib. 1541; Bib. 1917: växa till). Gudh (skulle) skapa Man och Qwinna, aff hwilke thet mennisklige Kiönet skulle förkoffras och foortplanterat blifwa. Schroderus Os. III. 2: 300 (1635). Det äro många slagz Diur .. uti de hetziga Länderna, som sig der förkofra. Rudbeck Atl. 3: 551 (1698).
g) (†) om sjukdom o. d.: tilltaga, förvärras. Uthan swagheeten dageligen förkofras och föröökas. VDAkt. 1694, nr 918. Som nu tijden hafwer tilltaget, så hafwer och dårskapen sig förkofrat. Därs. 1717, nr 183.
3) [specialanv. av 2] refl. o. dep., om person (l. annan levande varelse) med avs. på kunskaper o. d. l. (i sht i högre stil) karaktärsegenskaper, dygd o. d.: göra framsteg (i kunskaper l. färdigheter o. d.), öka sina kunskaper l. färdigheter (i ngt); förbättra sig, utveckla sig (i det goda, i dygd o. d.); äv. abs. Han förkofrade sigh vthi then sanskyldige Gudachtigheten så storligen, at han bleff förordnat til Diaconum. Schroderus Os. 1: 232 (1635). Rijkzens ungdombs gode förkoffringh i bokelige konster. Thyselius Bidr. 77 (1640). Draga vederbörlig försorg, at .. (gymnasisterna) sig i stilo förkofra. Wallquist EcclSaml. 4: 516 (i handl. fr. 1724). Den förkofras i vett, som får en Visan i sälskap. Nicander SalOrdspr. 30 (1760). Vi .. förmana eder .. att allt mer förkovra eder i en sådan vandel som I haven fått lära av oss att I skolen föra. 1Tess. 4: 1 (Bib. 1917). — särsk.
a) (†) ss. vbalsbst. -ing i konkretare anv.: framsteg (i kunskaper l. i ngt ämne o. d.). Gezelius Cajanus 34 (1681). I Cairo gjorde .. (Benzelius) nya förkofringar i Orientaliska Litraturen. SvMerc. IV. 2: 227 (1758).
b) (i Finl.) pedag. ss. vbalsbst. -ing, benämning på efter kollegiets beslut gjort, vid skoltermins slut lämnat skriftligt meddelande att lärjunge behöver förkovra sig (i ngt visst ämne); jfr ANMÄRKNING 3 b β. Bergroth FinlSv. 190 (1917).
4) (†; se dock b, c, d) åstadkomma att (ngt l. ngn) växer till i ngt avs., (för)öka, förbättra; upphjälpa. Såsom en Lampa sin Eld förkofrar och lyser i mörkre, / Alt medan hon sin spädsl och näring niuter af Olio. Stiernhielm Herc. 483 (1658, 1668). Här är ett beständigt regn, som ansenligen bidrager att förkofra gräs och säd. Adlerbeth (1792) i MoB 9: 193. (De) lära .. anseenligen hafva förkofrat sitt antal. VetAH 1805, s. 194. — särsk.
a) med avs. på person l. samhälle (land l. stad o. d.): öka (ngns l. ngts) välstånd l. makt o. inflytande, förbättra (ngns) ställning; äv. i uttr. förkovra (ngn l. ngt) med (ngt), rikta (ngn l. ngt) med (ngt); öka (ngns l. ngts) makt l. välstånd med (ngt); äv. med saksubj.; jfr 2 a. GR 25: 140 (1555). Ty bleff och Hertighedömet Wirtemberg .. medh någre Städher och Byar .. förkoffrat. Schroderus Os. III. 1: 12 (1635). At arbeta eller lära något ährligit handtwerck .., thet förkofrar land och städer. Swedberg Cat. 110 (1709). Dessa stadgar .. bidrogo icke ringa att förkofra kyrkan med gods och rikedomar. Strinnholm Vas. 2: 344 (1820). Tegnér (WB) 7: 135 (1833).
b) med avs. på ägodelar, förråd o. d.: göra större l. bättre l. värdefullare; särsk.: förvalta (ngt) så att det ökas l. tillväxer; jfr 2 b; numera utom i juridiskt spr. företrädesvis (i högre stil) i bildl. anv. GR 4: 97 (1527). Är godzet tillstädhes, och målzmannen icke hafuer thet förkofrat. Lagförsl. 135 (c. 1609). Förkofra .. (universitetets) förråd af vetenskapliga hjelpmedel. HforsMorgBl. 1833, nr 4, s. 3. Make, som använt sin enskilda egendom till förkovran av sitt giftorättsgods. SFS 1920, s. 985. Den ungdom, som nu skall träda till för att lyfta kulturarvet och förkovra det. Segerstedt Händ. 28 (1923, 1926).
c) (numera knappast br.) med avs. på värksamhet l. tillstånd o. d.: befordra; höja; upphjälpa; jfr 2 c. (Detta kapitel visar) huruledes then skiöna Tystheeten .. många goda sedar förkoffrar och föröker. Bullernæsius Lögn. 112 (1619). Detta förkovrar välståndet. Auerbach (1908).
d) (fullt br.) i fråga om ökande av kunskaper l. färdigheter o. d. l. (i högre stil, i sht i religiöst spr.) av ngns tro, dygd o. d.: öka, förbättra; uppodla; stundom äv.: fortsätta o. komplettera (sina studier o. d.); äv. med personobj., numera bl. ngn gg i religiöst spr. i bet.: stärka (ngn) i tron l. dygden o. d.; förr äv.: öka (ngns) kunskaper l. färdigheter; jfr 3. Gudh .. vplyse altijdh, förkoffre och styrckie osz i thenna Troo! Emporagrius MargJuel 79 (1651). Hans Informator .. / Til hans förkofring ej sin flit och möda spar. Livin Kyrk. 4 (1781). Terserus (reste) utrikes till att förkofra sina studier vid de främmande läroverken. Fryxell Ber. 14: 104 (1846). Herren förkofre eder i det goda! Sundén (1885). Förkovra sina kunskaper. Auerbach (1908).
-MEDEL.
1) till 2: medel att ”förkovra sig”, särsk. att förbättra sin (ekonomiska) ställning o. d. L. Paulinus Gothus Ratio 460 (1633). Förbemälte kjöpmän affskära borgerskapet alle theres förkoffringsmedell. RP 6: 569 (1636). Wallin Rel. 1: 326 (1820).
2) till 4: medel att förbättra ngt. Et förkofrings medel af åkergiödsel. Serenius EngÅkerm. 138 (1727).
Spalt F 2818 band 9, 1927